Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK-STATISTISK ÖFVERSIKT.
-51
torpareklassen bör sålunda icke genom detta förhållande hafva
uppstått; endast är att anmärka, att fr. o. m. 1825 benämningen
tor-pare ersattes med jordtorpare och därigenom en än större säkerhet
än förut vinnes för en ändamålsenlig distinktion mellan
torpare-oeh back st ugusit tare klasserna.
De manliga hufvudpersonerna af torpareklassen utgjorde är 1800
såsom nämnts 64,644 personer. Ar 1805 uppgifves antalet, till 03.163;
minskningen torde knappast vara uttryck för ett verkligt förhållande
utan sammanhänga med den nya planen för folkräkningen. 1’nder
de efterföljande qviuqvennierna steg emellertid antalet tor pure
(jordtorpare) till 63,641, 69,228, 76,637, 81,304, 86.111 och 91,331, så
att det år 1835 utgjorde denna sistnämnda siffra. Under perioden
1835—40 visar sig i ungefär halfva antalet af rikets län någon
minskning, sa att totalsiffran år 1840 belöpte sig till 88,364. Het,
torde emellertid icke kunna afgöras, om denna minskning var
verklig eller endast beroende på det statistiska materialet.
I)en procentiska ökningen i torparnes antal, som under perioden
17l>!)—1800 för riket i medeltal uppgick till 78,7 %, var under
perioden 1X00—1840 36,7 %. Tydligen innebär emellertid samma
procentiska ökning vid ett stort antal redan dessförinnan existerande
antal torp en socialt mera påfallande företeelse. Tillväxten i jord
torpens (och backstugornas) antal under perioden 1810 1835
uppfattades därför för dåvarande åskådning såsom mera betydande än
tillväxten under den föregående perioden.
Det är framhållet, att tillväxten i torpens antal under perioden
17(59—1800 var svagast i Upland, Södermanland oeh Västmanland
och ojämförligt starkast i de sydsvenska provinserna och i
Norrland. Detta förhållande fortfor under perioden 1800 1840. Under
denna tid var nämligen tillväxten i Mälardalens provinser
(Stockholms, Upsala, Södermanlands, Västmanlands och Örebro län) endast
6,H i Östergötlands och Skaraborgs län, hvilka redan dessförinnan
voro de torprikaste i riket, resp. 14,9 % och 15,1 %; däremot i
Småland (Jönköpings, Kronobergs, Kalmar län) 45,t %, i Göteborgs och
Bohus län 53.fi %. i Norrland 69,1 "i. i Skåne. Halland och Blekinge
i genomsnitt 71,0 %, i Värmland 75,7 % samt i Älfsborgs län 89,9 %
Utvecklingen i Norrland måste, såsom framhållits, betraktas från
särskild synpunkt, mot i det öfriga riket. Inom de mellersta och södra
delarna af riket synes emellertid att utvecklingen i Mälarprovinserna
allt fortfarande var mest stationär, medan torptillväxten i södra och
västra delarna af riket var starkast. Såsom redan är antydt,
sammanhänga dessa skiljaktigheter med vissa allmänna faktorer i den svenska
landsbygdens historia. Utvecklingen förde emellertid med sig som
följd, att de torprikaste länen år 1840 näst Östergötland, som allt
fortfarande stod främst, voro Älfsborgs och Kristianstads län, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
