Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA FORMER AP N YTTJANDERÄTTSUPPLÅTKLSER.
21
rättsåskådning; i det afseendet voro, såsom ofvan anmärkts,
allmogens sedvänjor såväl vid tidsköpen söm vid förpantningarna
växlande. Lagstiftarens afsikt i författningen var dessutom att jämka
redan bestående jordupplåtelser i öfverensstämmelse med denna; af
detta skäl infördes 13 t? i 2 kapitlet, som föreskref sådan jämknings
verkställande, när påstående därom väckes.
Af de i förordningen uttryckta afsikterna förfelades åtminstone den
sistnämnda nästan helt och hållet. Af de vid tiden för ikraftträdandet
bestående jordupplåtelserna p;i vissa år stod dèt öfvervägande antalet
i strid med förordningens föreskrifter såväl om areal soin om afgäld. I
regel var arealen mindre än den i förordningen stadgade1), och den årliga
afgälden var vid alla under benämningarna »köp- och förpaktning
gående upplåtelser långt ringare än hvad den horde vara enligt
förordningens 2 kap., § 3. En jämkning af dessa tusentals bestående
jordupplåtelser skulle hafva inneburit ett våldsamt ingrepp i en
utveckling, som ditintills under flera mansåldrar nästan ostördt
fortgått i enlighet ined i rättspraxis erkända sedvänjor. Föreställning
Om menligheten i en retroaktiv verkan hos författningen gjordes
äfven snart därefter hos kungl. maj:t af bondeståndet, men i kungl,
resolutionen den 29 jan. 1831 förklarades någon förklaring öfver den
öfverklagade 13 § i 2 kap. af förordningen icke vara behöflig.
Trots förordningens ifrågavarande § 13 och den sistnämnda
resolutionen förblef det öfvervägande flertalet bestående
jordupplåtelser på viss tid orubbade. Det var icke med den svenska
allmogens sedvänjor öfverensstämmande att klandra redan ingångna
°cb sedan gammalt såsom lagliga betraktade aftal. Endast i
Sinå-land och Västergötland förekom i nämnvärd utsträckning, att
påstående af jordägarne väcktes om bestående tidsköps och
förpant-ningars återgång, då de icke stodo eller kunde jämkas i
öfverensstämmelse med förordningen. I de flesta fall nedlades emellertid
dylika processer efter ingången förlikning, ocli blott i ett mindre
antal fall fullföljdes klandret oeh återdömdes afsöndringarna till
stamhemmanen.
På de efter förordningens ikraftträdande skeende
jordupplåtel-serna åter utöfvade denna blott i ett afseende någon betydligare
yerkan. Det var dess föreskrift om återgång utan lösen af på vissa
ar afsiindrade lägenheter, ehvad förbehåll därom är gjordt eller icke.
Detta stadgande tillämpades på en del orter i riket pa sådana
för-pantnmgähandlingar, som ingåtts före förordningens tillkomst och
Utlöpte under tiden därefter, äfven om i kontrakten förbehåll gjorts
°m lösen. Detta hade till följd en allmän obenägenhet för nya
pautkontrakts ingående. Från flera håll i riket omnämndes, att
’) Som bekant i Norrland K tid; eljest i riket 4 tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
