Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfversikt af utvandringslagstiftningens historiska utveckling - III. De moderna utvandringslagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikslagstiftning på ett enhetligt sätt reglera utvandringsväsendet i
samtliga stater, i hvilka ett brokigt komplex af författningar voro
gällande. På grund af en rad omständigheter kom denna rikslag
först betydligt senare till genomförande. Under tiden hade i Schweiz
arbetena på en omreglering af den i äldre författningar och senast
i förbundslagen af den 24 dec. 1880 innehållna lagstiftningen
resulterat i förbundslagen af den 22 mars 1888, med i anslutning därtill
utfärdade författningar, hvilken schweiziska lag torde få betraktas
som den första europeiska författning, i hvilken modernare principer
i lagstiftningen och vidsträcktare utvandringspolitiska synpunkter
kommo till uttryck.
Den närmaste anledningen till den ifrågavarande schweiziska
förbundslagen var af förbundsregeringen under 1880-talet
föranstaltade ingående undersökningar öfver orsakerna till den på nämnda
tid starka utvandringen. Dessa undersökningar gåfvo bland annat
vid handen, att utvandraragenturerna under trycket af den
ömsesidiga konkurrensen använde sig af ett mycket för stort antal
underagenter; att dessa underagenter ofta voro för sin verksamhet
synnerligen olämpliga personer (värdshusvärdar o. s. v.); att en vidsträckt
värfningsverksamhet var inom hela republiken utbildad; att
öfvergrepp och skinnande af utvandrarne voro allmänt förekommande,
samt att utvandringen under agenternas och deras medhjälpares
påtryckningar ofta försiggick till länder, hvilka för utvandrarnes
fortkomst och välfärd voro vådliga. På grund af dessa förhållanden
framgick det såsom nödvändigt att införa en strängare kontroll
öfver utvandrarbefordringen än den som på grund af lagen af 1880
var möjlig. För detta ändamål ändrades emellertid icke den teknik
för befordringen, som redan var bestående, nämligen befordringens
förmedlande genom vissa koncessionerade, civilrättsligt ansvarige
utvandraragenturer samt dessas underagenter. Såsom företagare vid
transporten bibehöllos fortfarande dessa agenturer, hvilkas förhållande
till de utländske redarne, trots den i lagen införda illusoriska
bestämmelsen att de icke få stå i något vare sig tjänste- eller annat
afhängighetsförhållande till ett transoceanskt ångbåts- eller
järnvägsföretag, nödvändigtvis måste vara ett agentförhållande. De ansvarige
expedienterna förblefvo sålunda fortfarande s. k. »binnenländische
Unternehmer» (jfr ofvan), hvilkas vid
utvandringsförmedlareverksamheten knutna personliga intressen måste vara i jämförelse med redarnes
mindre stora, hvilkas presterade kaution icke kan föreskrifvas vara
deras personliga egendom samt hvilkas agentförbindelser med de
utländske redarne icke med ett än så noggrannt öfvervakande kunna
kontrolleras.
Emellertid införde den nya förbundslagen i öfriga afseenden en
väsentligt strängare reglering af utvandrarbefordringen. Jämte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
