Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 uppgåfvos dessa till 8,072 personer och under perioden 1795—1800
till 10,218: men under perioden 1805—35 till 9,12f> och under perioden
1840—60 till 8,7i’)7. 1 likhet med bönderna ökades sålunda torparne i an-
tal under senare hälften af 1700-talet, och denna ökning var mycket
afse-välrd. Under förra hälften af 1800-talet Ster, då torpareklassen i stort sedt
i riket hade sin starkaste tillväxt, minskades densamma uti de tre
mälare-länen ifråga. Af tabellen />)*) framgår, att denna minskning ägde rum i alla
tre länen, och att den tog fart på 1820-talet. Till följd af denna
minskning öfverskred jordtorpanias antal år 1860 endast jämförelsevis obetydligt
antalet vid midtcn af 1700-talet.
Utvecklingen af backstugu- och inht/sesklasserna företer ett med
utvecklingen inom riket i allmänhet mera öfverensstämmande förlopp. Antalet
af hufvudpersoner inom dessa klasser uppgafs 1751 — 72 till 2,541, 1795
—1800 till 4,012, 1805—35 till 4,380 och 1840—GO till G,403. Den
sistnämnda genomsnittssiffran öfverstiger den förstnämnda med 3,802 personer,
d. v. s. med 152 %. Ilufvudpersoncrna inom dessa klasser torde sålunda
under hundraårsperioden före 1860-talet hafva mellan två- oeli tredubblats. Att
tillväxten icke var lika häftig som inom riket i genomsnitt, där en fyrdubbling
torde hafva ägt rum,2) göres naturligt af livad ofvan anförts om
jordbruksbefolkningens tillväxt i allmänhet uti mälareläuen.3)
En fortskridande tillväxt visa hufvudpersonerna af statareklassen. Under
perioden 1825—35 uppgäfvos dessa till i medeltal 3,555 personer och under
perioden 1840—60 till 5,595. Antalet år 1860 öfverskred antalet år 1825
med 4,430 personer, d. v. s. statarna hade mer än fördubblats.
Heträffande gruppen af hemmasöner öfver 15 år och drängar visar
siffermaterialet, såsom i afseende å hela riket är anfördt,4) en
diskontinuitet vid öfvergängen från 1835 till 1840 ars yrkesräkning. Antalet
af personer inom denna grupp uppgafs 1751—72 till 22,156, 1795—1800
till 29,305, 1805—35 till 24,924 och 1840—60 till 32,481. iMinskningen
af genomsnittssiffran under perioden 1805—35 förklaras, såsom ofvan
anmärkts,0) delvis genom den faktiska minskningen under första kvinkvenniet
af århundradet. Under tiden 1805—20 synes gruppen ifråga hafva ånyo,
om ock långsamt tillvuxit, men nnder tiden 1820—35 synes pä nytt en
minskning hafva ägt rum. Då inga större förändringar skedde uti
vrkes-räkningarnas utförande dessa är, är det icke uteslutet att äfven denna
minskning var en faktisk företeelse. Uti stort sedt lorde dock gruppen ifråga
hafva under hundraårsperioden före 1860-talet ökats. Vid jämförelse mellan
genomsnittssiffrorna för perioderna 1751—72 och 1840—60 skulle tillväxten
hafva varit 10,325 personer, d. v. s. 46’o %. Vid jämförelse mellan siffrorna
för åren 1751 och 18G0 skulle ökningen hafva varit 10,970 personer eller
52"? %. Afven med rymligaste beräkningsgrund torde sålunda den nu
af-handlade gruppen under perioden 1750—1860 icke hafva ökats med mera
än hälften af dess antal vid midten af 1700-talet. Det erinras om att
ökningen för hela riket kunde uppskattas till en fördubbling.
De nu berörda grupperna tillsammans bilda den i vidsträcktare mening
produktiva eller närande, delen af mankönet utaf den jordbruksidkande
befolkningen. Den utgjordes 1751—72 af i medeltal 52,492 personer, 1795—
1800 af 64,765, 1805—35 af 59,792 och 1840—60 af 69,629. År 1751
nppgafs den till 49,149 personer och knnde. år 1860 approximeras till 71,584
personer. Vid jämförelse mellan genomsnittssiffrorna för perioderna 1751—72
samt 1840 — 60 skulle tillväxten hafva varit 17,137 personer, d. v. s. 32*r. %]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
