- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Bilaga XIX : Industri och handel /
30

(1910) [MARC] With: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

offrar ban äfven mindre arbete på affären, oeh i senare fallet får han väl
större förtjänst, men äfven mera arbete, om han skall uträtta något.

Man bör känna sin affär så väl, att nian med öppna ögou kan välja
hvilken af dessa former som bäst passar för förhållandena, men för att kunna
bedöma detta måste man doek hafva nödig köpmannabildning.

T trävaruexporten förebrår Dr S. oss att vi icke iakttagit den
sammanhållning och omtanke som andra fel k lägga i dagen vid stora affärer. Detta
torde vara orättvist, då det är bekant att det sedan flera år existerat en
förening inom sågverksindustrien, Svenska Travaruexportförcningen, som söker
reglera afverkningen, ooli sedan Dr S. framkastat denna beskyllning, så
tilllägger han att någon förbättring under de senare åren »skall» hafva inträdt,
hvilket antyder att han hört talas om denna förening.

Under sådana förhållanden är det väl bättre att so framtiden
förhoppningsfullt till mötes än att anföra gamla synder; och hvad den bristande
omtanken eller försäljningssättet beträffar, sä hafva konsignationsatfärer till London
ägt rum från alla nationer som sysselsätta sig med furuvirkesexport, ocb att
folk vid tillfälligt penningebehof sälja till underpris är icke heller något
specifikt svenskt, utan förekommer i alla länder.

Att när nettobebållningen ej blir så stor som önskadt, söka öka
kvantiteten, är äfven en utväg, känd i alla länder.

Beträffande vår järnmalm och värt järn kan det utan tvifvel ännu
uträttas mycket i och för en ökad järnmalmsexport under förhållanden som böra
inbringa goda förtjänster åt landet.

Jag tror vi nu äro på god väg, blott man får tid att utveckla sig, och

att man icke bör yttra sig om de nuvarande ledande männen såsom Dr S.

tyckes hafva anledning, därför att det förut möjligen syndats i Lappland
under gamla förhållanden, då staten icke tog någon notis om denna industri.
Det är bättre att förtroendefullt låta Grängesberg -Oxelösunds bolag sköta sig.

Beträffande vårt färdiga järn så anför Dr S. den ringa utvecklingen af
vår järnindustri jämförd med andra länders.

Han vidrör dock icke det helt naturliga skälet, därför, nämligen bristen
på billigt bränslo i vårt land. De öfriga länderna hade aldrig uppnått de
resultat med hvilka de nu glänsa, om de ej haft billigt fossilt bränsle till sin
disposition, ty det ;ir icke nog för en massproduktion af järn att hafva malm
och kraft, man måste äfven hafva bränsle. Huruvida och till hvilken grad

det är möjligt att på elektrisk väg skaffa värme till billigt pris för att mot-

svara det fossila bränslet, är icke ännu utredt, men icke far detta skrifvas på
svenskarnes syndaregister. Tanken, som ännu är helt ny, utfördes först i
Sverige, och det är icke på denna väg som andra nationers järntillverkare lyckats
utveckla sin affär. Jag tror mig äfven kunna säga, att den svenska
järnindustriens målsmän ieke komma att. blifva sena att begagna sig af denna utväg,
om den visar sig praktisk. Intill dess att detta blir förverkligadt, och dä man
nu icke kan säga huruvida det någonsin kommer att blifva så billigt, att
därigenom kan åstadkommas en massartikel för export, nödgas vi blifva stilla
åskådare af huru järntillverkningen med fossilt, bränsle växer i andra länder.
Vi kunna väl importera en del stenkol eller koks för landets egen
järnkonsumtion, och med tillhjälp af kraftiga tullar kan det kanske löna sig att på
detta sätt tillverka 100,000 à 200.000 ton järn som nu importeras, men
någon för landet naturlig tillverkning som pa något sätt skall hämma
emigrationen blir det icke. De moderna koksmasugnarne och rälsvalsverken behöfva
inga massor af folk.

Däremot kunna vi nog ännu göra mycket för att utveckla den för oss
naturliga kvalitetsjämförädlingen, inen för den som anser stora kvantiteter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:23:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emuindhand/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free