Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värd kalk halt; endast i den del af Oppunda härad, som ligger söder
om Hjälmaren och ungefärligen sammanfaller med Vingåkersslätten,
är kalkhalten större. Materialet härtill har erhållits från
Närikes-slättens siluriska kalkstenar, hvilkas fragment inlandsisen hitfört.
Flera af mellansvenska låglandets stora rnllstensäsar genom
draga länet i riktning NNV—SSO. Efter att ha passerat Mälaren
dyker Enköpingsåsen upp på Sela-ön och fortsätter vidare genom
Selebo härad. Den väldiga långt uppifrån Dalarne kommande
Badelunda åsen uppträder inom detta läns område på Mälarens
strand vid Snndbyholm (Ö. Rekarne) och öfvertvärar sedan hela
länet tills den når hafvet vid Björksund, mellan Nyköping och
Trosa. Strömsholmsåsen hopkniper Mälarens yta vid Kvicksund,
passerar Malmköping och når hafvet nära Nyköping. Från Kungsör
fortsätter Köpings-åsen in på länets område, passerar Hjälmaren
vid St. Sundby och fortsätter sedan ned till sjön Yngaren.
Vid istidens slut låg länets yta helt och hållet under hafvet,
och ishafslera är därför en allmän jordart. Men i olikhet med
förhållandet inom Stockholms och Uppsala län är den jämförelsevis
sällan kalkhaltig i någon nämnvärd grad, antagligen på grund af
länets alltför långa afständ från de silurbildningar i Bottniska viken,
som förlänat de uppländska lerorna deras större kalkhalt. Detta
framgår äfven däraf att bland de på kalkmärgel rikaste häraderna
är Hölebo, beläget längst ned i sydöst invid Södertörn-halflin. Det
jämförelsevis lågländta länet var nnder Ancylus-sjöns och
Litovina-hafvets tid till största delen vattentäckt, och de i dessa bildningar
afsatta lerorna äro därför mycket allmänna. Då de ju tillika oftast
öfverlagra ishafsleran, är det dessa jordarter, som utgöra största
delen af länets mestadels rätt bördiga och lättodlade åkermark.
Från rullstensåsarna ha af vågorna nedsköljts icke obetydliga mängder
mosand, som dock mindre väl lämpar sig såsom åkerjord. — Länets
torfmarker beräkaas utgöra blott omkring 4-G % af hela arealen, och
häraf är mer än hälften redan uppodlad. Största arealen icke odlade
mossar har Oppunda härad (nära 20 %) och därnäst Jönåker (17 °/.),
alltså de bägge skogrika och sent uppodlade häraderna vid
läns-gränsen mot Östergötland. Dessa torfmarker äro dock till större
delen högmossar och alltså olämpliga för uppodling. Största arealen
odlingsbara mossar har V. Rekarnes härad.
De klimatiska olikheterna inom länet äro föga betydande —
kusttrakterna ha något blidare vintrar samt svalare och torrare
somrar än inlandet — och kunna icke hafva något afsevärdt
inflytande på växtligheten.
Länets gneisbergarter hafva icke någon praktisk betydelse;
däremot äro kalkstenarna föremål för brytning i rätt stor skala.
Viktigare kalkbrott förekomma vid Grärdesta och Andervik i östra delen
3—102510. Emigrationsutrtdningen. Bilaga VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
