Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera minskas denna kalklialt, ocb i Uppsala-trakten är den så godt
som alldeles försvunnen. Inom vissa granitområden, där bergarten
är starkt förklyftad, utmftrkes moränen genom sin blockrikedom,
som ger npphof till oländiga vildmarker, t. ex. i några trakter af
Norunda och Rasbo härader.
Rullstensåsarna bilda äfven i Uppsala län ett viktigt drag i
geografien. I)pn förnämsta af dem är Uppsala-åsen, som
genomdrager länet i hela dess längd, från Skutskär i norr ned öfver
Mälare-öarna. Den har äfven flera biåsar af betydande dimensioner. Eu
af dem sträcker sig från Tierp npp till Löfsta-bukten; eu annan
öfver Vendel till Tobo och en tredje från Gamla Uppsala öfver
Vattholma till Dannemora. Längst ned i SV genomdrages länet af
Enköpingsåsen.
Vid istidens slut låg länets hela yta under hafvets nivå, och
iahafslera har därför stor utbredning. Inom länets norra, morän rika
delar är den visserligen inskränkt till slättbygderna kring Tierp,
Orbyhus och Vendel, men ett par mil norr om Uppsala börjar den
blifva betydligt allmännare. Den är visserligen till stor del täckt
af yngre aflagringar, men går dock på flera håll så nära jordytan,
att den blottas vid plöjning och dikesgräfning. Mäktigheten är
ganska betydlig, särskild t i djupa dalsänkor. Vid Ekeby, väster
om Uppsala, har man ieke nätt lerans botten vid 20 meters
borrning. Ishafsleran är till stor del bildad genom nrsköljning fran
moränen och är därför oftast kalkhaltig (märgel), mest i norra
delen af länet (vid Löfsta 32 %) och härifrån aftagande mot söder
(«—10 %).
På ishafsleran hvila baltisk insjölera och östersjölera, hvilka
bilda den vanligaste åkerjorden eller åtminstone dennas öfversta
lager. Utbredningen är i stort sedt densamma som ishafslerans;
de förekomma alltså sparsamt i länets norra del (Orbyhus och Olands
härader), men allmännare söderut fr. o. m. Uppsala-slättén (Vaksala
härad), som utgör deras största sammanhängande område. Här är
östersjöleran rätt starkt kalkhaltig (upp till 10 %), eljest är den
vanligen långt fattigare på detta ämne. Svätnleror, aflagrade vid
vårfloden i bäckar och äar, ha en ganska afsevärd utbredning och
bilda oftast en god ängsmark. Hit hör den s. k. brickleran, som
alsättes på DalällVens öar ocb stränder mellan Älfkarleö och
Söderfors (Örbyhus härad), och utmed de flesta åar bildas liknande leror.
Deras största sammanhängande område utbreder sig från Uppsala
mot sydöst på en sträcka af mer än en mil. Hit hör den bekanta
Kungsängen vid Uppsala.
Torfmarker upptaga omkr. 9 % af länets yta. Af samma orsak
som i Stockholms län består den ojämförligt största delen af kärr
och knappt 10 % af mossar. Sin största utbredning ha torfraarkerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
