Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÖLAND af Helge Nelson - Ölands ekonomiska utveckling under 1800-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(i. ÖLAND. EKONOMISK UTVECKLING UNDER 1800-TALET.
25
med instruktionen från utmarkskoniinitterade förrättade skiftena,
ej liade tillräcklig maktställning vis ä vis jordägarne. Öfverallt
upprepades förhällandet, att dessa vägrade att låta sammanslå sina
lotter till några enheter och att utflytta från sina gårdar.
Allmogen var i början, om ock med några undantag, emot skiftet; det
intygas, »att hos bönderna i allmänhet men i synnerhet i södra mötet
den önskan synes vara rådande att blifva bibehållna vid förfädrens
bruk nin gssätt».2)
Det har förut framhållits, hur den öländska jorden är af mycket
växlande värde. Under en tid, då man i långt mindre grad än nu
förstod att upparbeta en dålig eller medelmåttig jord till en god,
var det gifvet, att alla hemmansägare, så vidt möjligt var, sökte fä
en bit af svartmylla, den fruktbara lera eller annan bättre jord, som
för dem representerade den enda af verkligt värde. Ofta nog var
det den högre, i närheten af landborgen belägna jorden som var clen
bästa, då man ej ännu hade begrep)) om effektiv afdikning. Alla
ville nå ned till sjöstranden, för fiskets, tångens och betets skull.
Då dessutom jord af olika kvalitet synnerligt ofta inom sa väl
östra som västra kustbältet ligger i strängar parallellt med kusten,
låg det säkerligen nära till hands att låta lotterna sträcka sig ända
från landborgen öfver alla de olikvärdiga markerna ned till
stranden och därmed nä en enkel rättvisa. l’ä grund af det sedvanliga
tre-dings- eller treskiftesbruket yrkade man från vissa häll bland
allmogen, att åkerjorden skulle delas i tre skiften, så att ett kunde
begagnas till höstsäd, ett annat till vårsäd och det tredje skiftet
användas som trädesjord. Man genomdref också, som ofvan nämndt,
dessa önskningar i praktiken. Endast ett eller annat byalag fick
sina ägor samlade i ett. För de öfriga blef den väsentliga
förändringen, att de storskiftade små tegarna hopslogos till något större
och att hemmanen af utmarken erhöllo sina bestämda lotter. Men
byarna lågo där de lågo och ligga där än i dag. Man fick 3, 4, ja ända
upp till il—7 lotter i stället för de många man förut hade ägt, men ofta
lågo de nu på ännu längre afstånd från gården än förut, då hein
manets areal hade vidgats.
Då 1K27 års stadga införde laga skiftena, hade de allra flesta
nf Ölands byar undergått enskiftet. En del byar skiftades dock
bruk. dels pit grund af sådana fall, il;i liera brukare sitta pa ett af samma ägare
inno-hafdt kominan eller beinniausdel. Kall at’ (len förra beskaffenheten föranleda, nit,
brukningsdelarnas antal Idir mindre än hctnmnnsdolurnas: |nil uf den senare beskaffenheten
föranleda alt hcniniansdclaruas antal blir mindre än brukningsdelarnas.
I tinarksknmmitténs skrifvelse rill K Mai:t 14 10 1815.
(Landtmäterikomniis-Sioner 1748—1889 Ii A.i Hock synes enskiftet i sin fortgång ha blifvit mer
populärt. V. landshöfdingen öfver Öland nämner i sin femärsberättelse 1822: »En -tor del
Hf landet är rodan onskiftadt oeh är hågen därför sä allmän, att de här placerade
landtmätare icke medhinner att nog skyndsamt verkställa hvad i detta afseende
åstundas.» lian tillägger att enskiftestvisterua också voro talrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
