Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SUNDALS, NORDALS OCH VALBO HÄRADER af Karl Axel Brusewitz - Nuvarande jordbruksförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4. SUN DALS. HORDALS OCH VALBO HÄRADER.
Öl
pä grund uf uppenbar vanskötsel en visa i hvar mans mun. Att
herrgårdarna under sådana förhållanden snarare verka
demoraliserande än motsatsen iir tydligt. Bristande kunskap i hvad som rörer
ett jordbruks rätta drift iir bland allmogen ännu så allmän, att man
’’inlast kan beklaga frånvaron af hvarje moment, som i någon mån
kunde bidraga att skingra densamma. Å orter, där en herrgård
ianiis, som kunde gå i spetsen och röja väg, visade sig, att exemplet
åstadkommit god verkan. 1 en socken var det sålunda
otvifvelaktigt genom inflytande frän deri där belägna herrgården, som
rotfruktsodling blifvit riitt allmän bland bönderna. Särskildt, bör
nämnas en gård, ElJenö, i Torps socken i Valbo, det kanske bäst skötta
godset pä bela Dal, hvars exempel åstadkommit mycket godt för
Jordbrukets uppryckning i södra och mellersta delarna af häradet.
Emellertid är det betecknande för allmogens starka konservatism,
att det endast är med möda och långsamt, som den låtit rycka
med at’nyare impulser. Så till exempel, när det först, gällde att
förmå bönderna att leverera sin mjölk till Ellenö mejeri, berättade
ägaren, att han i 8 månaders tid dagligen lor den goda sakens skull
ück hämta ett par mjölkflaskor vid en gård, som låg 1 ; i mil
aflägsen, innan några Hera kunde besluta sig för att följa efter. Det
»i’ svårt att afgöra, men det vill tyckas, som om den
bondekonser-yativa misstron mot allt nytt hade pä Dal en alldeles speciellt god
Jordmån. Säkert är att särskildt södra Dal är en konservativ
landsända som få, där fäderneärfd tro och gammaldags vanor och
sed-vänjor oförfalskade lefva kvar. För jordbrukets vidkommande äro
fäderneärfda vanorna dock ej att rekommendera. Det kan i och
lör sig vara en god sak att, som en bonde yttrade, »dalbon är
försiktig och rusar inte i väg i onödan»; eller som en annan uttryckte
slg: »dalbon sträcker int.e ut fötterna utanför skinnfällen». I stället
’’rar ban den måhända alltför ofta öfver hufvudet, sa att han intet ser.
Litet mera initiativkraft kunde ej skada. Det duger visserligen ej nu
S(,m i forna dagar, dä det fanns öfverflöd pä tid och tjänstefolk, att
houdon ligger på sängen och röker sin pipa, medan hans torpare
och drä ngar arbeta. Of verallt måste han numera själf stå bi, om
°agot skall bli uträttadt. och ban gör det äfven mångenstädes utan
t spara sina krafter. En viss gammaldags oföretagsamhet,
sammanhängande ined den inrotade föreställningen att. hvad som kunde
•Inga i fars tid kan duga äfven nu, gör dock, att ofta mycket
fördummas, som med god vilja kunde göras. Här gå. bönderna i
’hog-5’allet’1 liksom i forna dagar med händerna i byxfickorna och röra
>nte vid trädan», förklarade en bonde, en sed som nog litet
livar-st,’des förekommer. Särskildt slättborna, -gnrda Ungarne» som de
1 Tlilrn mellan värbrnket och sl&ttern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
