- Project Runeberg -  Emigrationsutredningen : Betänkande /
750

(1913) [MARC] Author: Gustav Sundbärg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

750

EMIORATIOXStJTREDNINGEN’. BETÄNKANDE.

lor motsågo ett sådant och därför med glädje hälsade utgången. De visste
nämligen, att om staten blifvit ägare af dessa nybyggen, sknlle de förvandlats
till kronoparker och sålunda nndandragits all kommunal beskattning, men
kommunen icke förty fått sköta fattigvården; och den erfarenhet, de redan
ägde om de förut till staten indragna nybyggena, var i detta afseende icke
vidare tilltalande. Men de visste ock att, därest ett bolag blefve ägare, så
måste detsamma fullgöra odlingsskyldigheterna, skatteomföra nybyggena och
betala dem äsat.ta utskylder.

Alla de kommuner i Norrland, där staten äger stora delar af jorden,
hafva i själfva verket ingen anledning att glädja sig häröfver. Öfverhöfvau
höga kummunalutskylder ocb vägskatter samt dyrbara vägar äro nämligen en
oundviklig följd af stora statsdomäner. Ligga byarna intill hvarandra, kunna
gemensamma skolor upprättas och byavägar till skälig kostnad byggas, men
så kan icke ske, när byarna äro åtskilda af stora kronoparker. De
kommuner. där staten äger 3/4 eller mer af marken, äro därför att beklaga.

Med ofvanstående har jag velat visa, att staten i Norrland, där den äger
sà stora domäner och för dem ej betalar några utskylder till kommunerna,
faktiskt utöfvar större förtryck än någonsin något bolag. Härom skrifves
eller yttras dock icke ett ord, nndcr det att bolagsviilde och bolagsförtryck
iir i hvarjo mans mun. Äfven i detta afseende intager staten sålunda en
särställning.

Till sist bar man ansett, att trävaruindustrien ej sköter sina försäljningar
som sig borde, samt att den ej förädlar varan i den utsträckning som ske
kunde. Den förstnämnda anmärkningen är i viss mån berättigad; svenskarne
äro tyvärr ej fullgoda köpmän. De äro alltför optimistiska, när marknaden
är god. alltför pessimistiska, när den är dålig, och de sakna förutseende. De
veta därför mera sällan, när de böra hålla fast vid sina priser, ocb när skäl
föreligga att sänka dem.

Men förmildrande omständigheter finnas. Trävaror äro en skrymmande
artikel. Knappast någon brädgård i Norrland rymmer ens ett års
produktion, och säkerligen finnes ingen, som rymmer två års. Det tjänar för öfrigt
icke mycket till att vidga brädgårdarna, ty varan undergår försämring, därest
den cn längre tid lagras. En stor brädgård är ock både dyrbar och
svär-skütt, och risken vid cn eldsvåda ökas i samma proportion som lagret ökas.

Man måste erkänna, att trävaruindustrien i afseende ä försäljning af
sina produkter ej alltid handlat visliga; men äfven om staten eller cn trust
öfvertogo försäljningarna, så skullo förhållandena ej kunna ändras i så
väsentlig grad som mången tror. ty i sista hand äro vi beroende af
världsmarknaden och de öfriga träexporterande länderna. Äfven staten eller trusten skulle
därför mången gång nödgas sälja till förlustbringande priser.

Påståendet, att förädlingen ej är drifven till högsta möjliga punkt, är
däremot näppeligen riktigt. De som påstått detta, hafva förbisett de binder,
som vissa importerande länders tullskrankor resa. Så kunna vi endast till
England och dess kolonier samt till Holland, och i någon mån till Danmark
och Egypten, sälja våra hyflade varor. De hyflerier som finnas äro ock mer
än tillräckliga för dessa länders behof. Dä Kap och Australien inskränka
sina köp, måste många hyflerier minska sin verksamhet.

Att antalat exporterande snickerifabriker minskats i stället för att ökas,
torde visa att denna art af förädling ej iir vidare lönande, ocb ända till do
sista åren har ej heller lådfabrikationcn burit sig. I sistnämnda afseende har
dock cn glädjande förändring ägt rum, och möjligt är att inom detta område
verksamheten kan väsentligen vidgas. Sannolikt iir ock att inom kort
lådfabrikernas antal kommer att ökas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:22:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emubetanka/0764.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free