Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
084
EMIG R ATIONSUTB EDN INGEN. BETÄNKANDE.
märka, att krafvet på varaktighet, hvars betydelse i lagtexten alls ej finnes
antydd, säkerligen kan gifva anledning till talrika meningsskiljaktigheter.
An mindre nödigt förefaller förbehållet i samma paragraf, att ersättning
för nyodling ej utgår, med mindre jordägaren lämnat skriftligt samtycke till
nyodlingen, eller arrendatorn före dess företagande hos jordägaren anmält sin
afsikt att odla samt därvid angifvit platsen och de ungefärliga gränserna för det
tillämnade odlingsområdet, äfvensom genom intyg af behörig person styrkt, att
området lämpar sig för odling samt att odlingen är för fastigheten fördelaktig.
Naturligen måste arrendatorn, såsom redan antydts, för att tillerkännas
ersättning förebringa tillräcklig bevisning om det genom hans arbete ökade
värdet, för hvilket ’ändamål syn före och efter förbättringarnas vidtagande väl
i regel är nödvändig. Men i detta sakförhållande ligger väl tillräcklig
trygghet för jordägaren. Själf är arrendatorn säkerligen oftast bäst i stånd att
bedöma, hvar ban med fördel kan anbringa sin arbetskraft, åtminstone om
man frånser större odlingsföretag, hvarom här ju i regel ej är fråga. Använder
han den illa, får han sta sitt kast. En inskränkning i detta afseende genom
lag skulle säkerligen göra mer skada än gagn. Det föreslagna intyget »af
behörig person* blir då allenast en onödig formalitet, som lätt kan afskräcka
brukaren. Jordägarens samtycke åter är visserligen, för den händelse
skogs-afverkning ingår i det planerade odlingsarbetet eller detta kan lända till skada
för jorden, en nödvändig förutsättning, och mot obehöriga röjnings- eller
odlingsarbeten torde jordägaren genom strafflagens kap. 24 vara tillräckligt
skyddad. Men då jordägarens samtycke ju blefve nästan liktydigt med en
utfästelse att lämna ersättning för arbetet, skulle sistnämnda villkor göra de
föreslagna stadgandena i ett flertal fall illusoriska. För sitt samtycke skulle
nämligen jordägaren kunna uppställa förbehåll, som alldeles öfverkorsade lagens
mening.
Såsom motivering för ifrågavarande stadgande har kommissionen åberopat
dou b. k. norrländska arrendelagen, som innehåller samma förbehåll för
ersättning. Denna sistnämnda lag afser emellertid fastigheter af väsentligt, annat
slag än nu är i fråga. Den är nämligen tillämplig blott inom större delen
af Norrland och Dalarne, där något intensivare jordbruk knappt förekommer,
samt afser blott arrende, omfattande inrösningsjord till en vidd af minst fvra
hektar. Till öfvervägande del gäller den alltså hela hemman eller större
hemmansdelar, och i hvarje fall blott större brukningsdelar som brukas föga
intensift. Det kan där blifva fråga hufvudsakligen om nyodling,
vattenatted-ning eller andra större företag, men sällan eller aldrig om jordens bringande
i hög kultur. Torpkommissionens förslag åter afser främst små lägenheter
hufvudsakligen i södra och mellersta Sverige, på hvilka ett intensift jordbruk
är högst önskvärdt.
Man kan väl förstå, att torpkommissionen velat förse de föreslagna
nyheterna med alla dc begränsningar, som försiktigheten syntes kräfva, men 0111
en radikalare utformad ersättningsskyldighet befinnes bådo till sin motivering
rationellare och till sin praktiska verkan lyckligare, har man otvifvelaktigt
anledning att taga steget fullt ut och stipulera ersättningsskyldighet för alla
verkliga jordförbättringar. För att ej ställa legogifvaren (= upplataren) inför
allför stora svårigheter beträffande ersättningens gäldande, har den finska lagen
(§ 27) förklarat legogifvaren fri frän utgifvande af ersättning, om ban efter
verkställd syn erbjuder sig att på oförändrade villkor förlänga legoaftalot på
tid, motsvarande värdet af de gjorda förbättringarna. Jordägaren behöfver
alltså ej betala kontant, men för brukaren är legoaftalets kostnadsfria
förlängning i regel en lika värdefull förman som kontant betalning. En lycklig
utväg sålunda för båda parterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
