Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIGRATIONSUTREDSINGEN.
BETÄNKANDE.
Östergötlands län.
Östergötlands län omfattar en areal af 11,04G kv.-kilom, och äger 29G,00o
inb. Till storleken är det det elfte i ordningen af våra län, och till
folkmängden det fjärde, — för halftannat århundrade sedan det första, eller det
folkrikaste af alla.
I mindre grad än flertalet öfriga svenska län kan Östergötland sägas
utgöra en naturlig enhet. I)et hestår i själfva verket af tre delar: en
bergs-och skogsbygd i norr, en slättbygd i midten och en skogsbygd i söder.
Berggrunden inom länet, är också ganska växlande. Hela området tillhör dock
urberget med undantag af ett triangelformigt område längst i väster, i hvars
spetsar ligga Roxen, Tåkern och Motala. I länets norra del, norr om
Bråviken ocli den linje, som bildar dess fortsättning mot väster, äro gnciser
förhärskande, hvilka kunna betraktas som utlöpare från det södermanländska
gneisoinrådet. Här förekomma äfven leptitbergarter ined dem åtföljande
kalkstenar. Länets utan jämförelse viktigaste bildning af urkalksten är den
bekanta marmorn på Kolmården. Likaledes finnas afsevärda tillgångar på
ur-kalksten inom länets nordvästra, till Närike gränsande delar, särskildt inom
Godegårds, Tjä||rnö, Hällestads och Regna socknar. Här förekomma äfven
obetydliga järnmalmsfält och äfven zinkmalm (Godegård), som sammanhänger
med Ammebergs gruffält i Närike. Äfven på Vikbolandet och i den del at’
länet, som ligger närmast, söder om denna halfö, är gneis den förhärskande
bergarten. Däremot intaga graniter trakten mellan Glan ocli Bråviken samt
länets bela södra, till Småland gränsande del.
Det nyssnämnda triangelforiniga partiet består af för länets geologi ocli
näringslif synnerligen viktiga siluriska bergarter, som upptaga en areal af
omkring 7 kv.-mil. Inom -detta ansenliga omrädc ga de siluriska bildningarna
dock jämförelsevis sällan i dagen. Lagerserien är ganska fullständig, men här
m.i endast omnämnas ortocerkalkcn, såsom varande den mest utbredda och af
största ekonomiska vikten. Den är i allmänhet af godartad beskaffenhet och
innehåller i medeltal 8ö kolsyrad kalk. Särskildt mot norr är gränsen för
detta område och dess fortsättning mot öster mycket tydlig och bildar den
både i geologiskt och kulturellt afseende viktigaste gränsen inom Östergötland.
Från Motala längst i väster går denna linje inot öster utmed Borens och Roxens
norra stränder; därpå bildar den ön vinkel mot norr och följer sedan Glans
och Bråvikens motsvarande stränder.
Största delen af Östergötland norr om denna linje utgör ett högland med
ovanligt stor del af berggrunden liggande naken utan jordbetäckning. Till
följd af en mängd förkastningar är terrängen ännu mera söndersplittrad än
Södermanlands ocli af nästan mosaikartadt utseende. Större, sammanhängande
slättmarker saknas därför, och de små, som tinnas, t. cx. kring Tjällmo och
Hällestad, äro sänkningsfält, på alla sidor omgifna af förkastningslin jer.
Söder om denna gränslinje utbreder sig den jämna, lagt liggande
Östgötaslätten, som sträcker sig från Vättern ända till Östersjön. Dess gräns
mot norr är alltså synnerligen skarpt markerad, och äfven mot söder är öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
