Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIURATIOXSUTREDNINGEN. BETÄNKANDE.
jordbruket i lägervall och vanskötsel, åtminstone hos allmogen; såsom orsaker
därtill angifvas: stora byalag med spridda ägor och ovissa rågängnr
sinsemellan, illa använda utmärker, dåliga redskap samt tröghet och brist på
företagsamhet hos invänarne. (I ett annat uttalande läses: ’den skånska
spannmålen, vuxen a odikad jord, förd oriad i ladan och tröskad pä lergolf. tål
ieke att uppläggas och förvaras’). Ännu sämre var tillståndet i Halland,
det kunde kallas rent af uselt: den bästa jorden var utlagd till betesmark,
åkerns dikning nästan obekant, 1 i —af sitdesbebofvet måste hämtas från
annat. håll. Älven Bohmlän måste merendels köpa säd och var illa brukadt.
Blekinge och Kallnar län däremot befunno sig i framåtskridande; nyodlingar
"i li heminansklyliiingar förekommo ofta, i Blekinge hade storskiftet mycket,
anlitats, i Kalmar län hade odlingen pa trettio år dels fördubblats, dels
tillväxt med ’ 2 eller 1 s. I de mellansvenska sädestr akter na, Skaraborgs län
och en del at’ Älfsborgs, Östergötland och de fyra Mälarläuen, var åkern i
allmänhet väl brokad, mon ängen vanskött och boskapsafveln mindre god. Närke
hade giitt framåt och allmänt tillägnat sig storskiftet. I Värmland hade
heminansklyfningen mycket begagnats. Dalarne kunde ej göra några
framsteg, sä länge storskiftena voro så godt som förbjudna.1 Gottland stod
tillhaka i landthushållning, dess allmoge var mer intresserad för handel och
sjöfart. I Norrland var jordbruket studt i tillväxt, men mycket återstod att
göra.»
Äfven här kan man ju möjligen ibland misstänka alltför
generella omdömen, men i stort sedt gör framställningen ett trovärdigt
intryck. Man finner bekräftadt, att vid denna tid mellersta Sverige
stod högre, till och med i afseende à jordbruket, än de sydligare
provinserna, Skåne och Halland m. ti., och likasn att östkusten,
Östergötland. Kalmar län och Blekinge, hunnit längre i kultur än
västkusten. Det är samma allmänna intryck, som vi fått redan af
befolkningsstatistikens vittnesbörd.
I nder 1770-talets senare del arbetades ganska ifrigt för Sveriges
ekonomiska förkofran. Förtjänsten häraf tillkommer, såsom bekant,
i första rummet Johan Liljencrantz, som afgjordt inslog den friare
riktning, som börjat tränga sig fram under föregående årtionde. 1
enlighet med tidens nya åskådning började nu ändtligen jordbrukrt
-åttas i första rummet. Storskiftet fortgick och visade redan
gynnsamma verkningar. Likaså fortgick den kraftiga nyodlingen, och
spannmålsproduktionen ökades ganska betydligt. Boskapsskötseln
var fortfarande försummad, men ett varsel om vaknande intresse
rinner man dock i Peter Hernqvists verksamhet och öppnandet (år
177.")) af hans berömda veterinärinstitut i Skara. Af stor betydelse
för landtbruket blef spannmålshandelns lifgifvande, år 1775;
härigenom medgafs åt alla, utan afseende pä ständ, att bandia med
spannmal, hade i städerna och på landet. För hela näringslifvet
välkommet blef indragningen, år 1772, af ett antal öfverflödiga helg-
1 Till följd af den redan tidigt laugt drifna jordstycknwgen i Dalarne undantags
denna landsdel i regeln från de »lliniinna skiftes-och hemmansklyfningsförfattningarna :
se anf. arbete af S. Wohlin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
