Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiosjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vändande sig till Braun, »pjäsen måste naturligtvis inställas... han kan ju inte tala ett förnuftigt ord, ännu mindre utföra en roll...»
»Han, vilken han? Menar du mig? För Jean Högqvist är ingenting omöjligt!» Han hade rusat upp för andra gången, men utan att stöta till något, i det han fortfor: »Tror du inte att din egen köttsliga bror är så pass begåvad, att han kan uppträda, i händelse sådant faller honom in?... Nu skall du få se på annat... Tror du, att jag som aktör vill sätta en fläck på det stora Högqvistska namnet!»
Och trots att han hela natten suttit uppe och pokulerat och ännu var helt och hållet under rusets inverkan, började han i samma ögonblick utföra Knäcksälls roll på ett så lyckat och äkta komiskt sätt, att Braun högljutt skrattade och Emelie snart hjärtligt instämde.
Skådespelerskans bifall över aktörens mästerligt utförda roll hade för några minuter undanträngt systerns bekymmer över den rucklande brodern.
»Det är bra, Jean», sade hon alltjämt skrattande. »När du endast får sova bort ruset, så kommer det nog att gå...»
»Sova!» utbrast Jean: »vem fan tror du har tid att sova, då jordelivet är så kort! Men du är i alla fall en pärla, Emelie... och det tycker du nog också, bror Vilhelm... din gamle filur, har du lust, så följas vi åt till Opris? Sedan i förgår har jag inte ätit en bit...»
»Ni få snart middag... det är redan serverat», inföll Emelie oroligt.
»Middag», upprepade Jean, som icke syntes angelägen om att dinera tillsammans med sin syster. »Uppriktigt sagt, Emelie lilla, jag är mindre ’på ät’ än på dryck... men du Braun är litet av varje... Nå, vad säger du om Opris?»
»Dit följas vi åt en annan gång...»
»Nej, vilket mönster du blivit, kära bror! Ämnar du ge dig ton av att höra till den allvarliga genren av förståndigt folk?» skrattade Jean. »Låt det då gå för en gång... men ge oss lite att dricka... några glas vin av Emelies ’finaste’ skulle kanske vara en behaglig omväxling efter de kanske något finkelaktiga bålarna i natt...»
»Vin får du till maten», inföll Emelie och med alltjämt oroliga blickar fortfor hon vänligt: »Jag har gott smörgåsbord, något som du riktigt tycker om: ostron och sillsalat... se så, bjud mig nu artigt armen.....»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
