- Project Runeberg -  Emelie Högqvist : romantiserad skildring /
147

(1915) [MARC] Author: Sara Pfeiffer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Men nu skall jag sova som en ärlig svensk bondpiga», och genom de redan halvslutna ögonen gav hon Hanna en leende blick.

*


TJUGUFÖRSTA KAPITLET.



»Och du har varit hemma ett par dagar, utan att jag fått veta det... bror min och jag äro alldeles uteslutna från familjen...»

Det var med ett ironiskt uttryck Jean yttrade dessa ord, då han denna förmiddag på Norrbro helt à propos sammanträffade med Emelie.

»Inte alldeles uteslutna», sade Emelie glatt, »i går sökte jag upp Andreas...»

»Stackars sate», mumlade Jean, »som han aldrig har schaber, fruktar jag, han står sämre på högre ort än jag...»

»Och nu var jag på väg till dig», fortfor Emelie utan att låta störa sig av hans inkast. »Men jag tror du firar fri måndag?...»

»Man lyckas ibland kvista ut på ett ryck, men i det stora hela är det ett slavliv. Nej, jag är trött därpå!... Det skall hin i längden springa kring källarborden i blått förklä’ och slå i supar åt brackor!...»

»Men hela din åtrå var ju att bli välbeställd kypare... du svärmade alltid för att äta dig mätt...»

»Jag svärmade egentligen för att få en inblick i livet... det har jag fått och med mina erfarenhetsrön ämnar jag från scenen förvåna en hel värld.»

»Du!»

»Jag skall väl inte alltid vara en skranglig pojkvalp», återtog Jean, utan att bringas ur fattningen av Emelies spefulla utrop.

»Det dröjer naturligtvis ännu lite innan jag debuterar...»

»Ja, låt det dröja Jean... Men har du inte lust att vända om med mig?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:20:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/emelie/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free