Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett och annat kanske saknades, att en ljuskrona skulle gjort god effekt och givit åt salen ett mera inbjudande utseende.
»Men man kan inte hänga sig för det», mumlade fru Högqvist, som i det hela var rätt nöjd med resultatet av sina anordningar, och i det hon drog en suck av lättnad, tröstade hon sig med, att det inte var synnerligen högt till taket och att genom en krona de dansande endast skulle riskerat att slå sig i huvudet. Vad de närgränsande rummen beträffade, så voro de uteslutande avsedda till förfriskningsrum och ägde icke några synnerliga bekvämligheter — nå, balgästerna kommo säkerligen icke tillsammans för att mönstra, utan för att ha roligt, och en känsla av tilltagande belåtenhet med vad hon förmått åstadkomma smög sig över henne.
»Så fint ha vi förut aldrig haft», vid denna anmärkning for ett leende över Emelies ljuva ansikte, som dock hastigt fick ett nästan sorgset uttryck, och hon tillade drömmande: »Gossarna voro så förtretade för att de inte kunde få vara med.»
»Med deras lappade byxor och urslitna knappar... det skulle sett ut något!... Man skall vara mer än människa för att hålla dem hela och rena...»
»Jean sov då jag gick... han somnade så snällt, för jag gav honom ett äpple, som jag fått av fru Werner... men store bror sprang sin väg, han är nog och åker kälkbacke...»
»En vacker dag bryter han nog halsen av sig», anmärkte fru Högqvist så lugnt, som om hon talade om något slags extra nöje. »Men tyst... här tror jag vi ha några av flickorna.»
Dörrarna slogos upp i detsamma och Hanna inträdde i spetsen för en del, om icke de utmärktaste, så dock de vackraste sujetterna vid balletten.
»Vi komma något sent», sade en täck brunett. »Det var så många applåder och inropningar, att jag trodde operan aldrig skulle sluta. Min gubbe kommer straxt efter», tillade hon skrattande, »och han är inte den som knusslar, utan han skall nog spendera vackert på oss... jag är säker på, att vi endast komma att dricka champis i kväll.»
»Utan kavaljerer bli vi inte», inföll glättigt en av de andra unga damerna, »de eleganta herrarne vid beskickningarna äro inte svåra att locka... Det här var ju ett riktigt roligt påhitt, snälla fru Högqvist...»
»Kan ni tänka er», sade Hanna, som hade sin mors ståtliga växt och en påfallande likhet med henne i anletsdragen. »Kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
