- Project Runeberg -  Elsa Borg : Lefnadsminnen /
264

(1910) [MARC] Author: Elsa Borg With: Emma Beskow, Johannes Hedengren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uttalanden om E. B. af bibelkvinnor och andra, som stått henne nära

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

Då en af bibelkvinnorna undrade öfver, att fröken
Borg så sällan framträdde vid offentliga möten, svarade
hon: »Jo, jag skall säga dig orsaken. Jag vill inte
uppfostra mina bibelkvinnor till predikanter.»

Husmodern på Bibelkvinnohemmet skrifver:

Ar 1890—1891 hade jag förmånen, genomgå Elsa
Borgs bibelkvinnokurs, där jag fick inhämta många djupa
lärdomar. E. B:s lyckliga, barnsliga umgänge med Gud
var så uppenbart ibland oss, att vi aldrig behöfde
undra, hvad det eller det kunde betyda. Nej, allt var
så rent och klart inför både Gud och människor.

När det blef fråga om platser för oss, elever, tog
hon in oss i sitt rum, en och en i sänder, och talade
om dessa platsers ljusa och mörka sidor samt bad länge.
Sedan lämnade hon oss helt barnsligt åt Herren,
bedjande honom göra oss vissa om sin vilja.

Jag fick mitt arbete i Skåne, och under de elfva
år, jag var där, besökte hon mig 2 gånger. De
stunder, jag då fick dela med henne, äro oförgätliga. Hvarje
morgon hade jag förmånen att ha en enskild stund med
henne. För öfrigt voro vi tillsammans vid offentliga
samkväm med kvinnor och barn.

En gång skulle vi åka till en söndagsskolfest, där
hon lofvat tala till barnen. Under vägen dit hade hon
ett kärlekens ord till hvar och en af oss. Kusken
klappade hon på ryggen och sade: »Så lycklig ni är, som
får skjutsa en så dyrbar last, en hel vagn med Guds
folk!» Vid ett annat tillfälle, då vi åkte tillsammans
och hästarna voro litet ostyriga, sade hon helt lugnt:
»Det är inte alls farligt att åka, då Gud håller i
tömmarna. »

Efter dessa elfva år hade Herren gjort visst för
mig, att min kallelse var att upptaga arbete hos fröken
Borg som husmoder, och har jag nu under nära sju år
haft den stora förmånen att stå vid hennes sida, något,
som jag alltid vill tacka min Gud för. Vid vårt första
sammanträffande, sedan jag tillträdt min nya befattning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 5 21:17:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/elsaborg/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free