Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uttalanden om E. B. af bibelkvinnor och andra, som stått henne nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
B. J.: Jag har haft den stora förmånen och ej
minst den stora glädjen att få genomgå en kurs vid
Hvita bergen. E. B:s bref till mig, innan jag kom till
Stockholm, gjorde det djupaste intryck på mig. Jag
kände genom dem, innan jag sett hennes person,
hennes innerliga kärlek, hennes orubbliga förtroende till
Gud och på samma gång hennes djupa ödmjukhet.
Vidare kände jag genom hennes bref, hur viktigt det
var att icke taga ett enda steg utan att vara viss om
Guds vilja.
Det första, jag fäste mig vid, sedan den
efterlängtade dag kommit, att jag skulle få se den kära
fröken Borg, var hennes ljufliga ansikte, hvilket på
samma gång bar detta drag af allvar, som kännetecknar
dem, om hvilka Herren säger: »I ären världens ljus
och jordens salt.»
Vistelsen på Bibelkvinnohemmet var för mig en
tid af. vederkvickelse, särskildt genom våra bibelstunder.
Ofta när E. B. talade om den käre Frälsaren, voro
hennes ögon långa stunder riktade uppåt, hvilket kom
mig att tänka på apostelns ord: »Vi, som se efter de
ting, som icke synas, ty de äro eviga.» — — När vi
kommo hem efter husbesöken, möttes vi alltid af den
innerligaste kärlek. Om Gud genom oss hade fått tala
till någon själ, gladdes fröken B. af hjärtat och tackade
Gud, men om ingen velat lyssna till evangelium, bad
hon, att vi icke skulle uppgifvas utan begära och vänta,,
att Herren skulle tala till själarna. Hon brukade säga:
»Mästaren har gått samma väg.» Bibelkvinnohemmet
var för oss en borg, där vi fingo hvila ut och kasta
af oss alla bekymmer alldeles som sorgfria barn, då
far och mor taga bördorna. Jag tänkte så ofta under
kursen på Hvita bergen liksom Petrus: »Här är oss
godt att vara.»
Vid ett tillfälle, då en af mina kamrater helt
ofrivilligt företagit sig något, som kunde förefalla
själfsvåldigt men ingalunda var det, gaf fröken B. den
felande, fastän hon under ledsnad öfver hvad som händt
bedt om förlåtelse, några skarpa förebråelser. Den
känsliga bibelkvinnan kände detta bittert och bad Gud
göra saken klar. Efter några dagar kallade fröken B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
