Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herren förser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Följande älskliga skildring har blifvit oss tillsänd
under signaturen A. K.:
För cirka 25 år sedan var jag under en resa i
Stockholm, och det kom då för mig, att jag borde besöka
Hvita bergen. När jag kom dit, hade fröken Borg just
morgonbön med bibelkvinnorna, hvadan jag blef
ombedd att vänta i rummet bredvid, tills morgonbönen
blefve afslutad, då jag skulle få uträtta mitt ärende.
Jag ville nämligen köpa för fem kronor af hennes utgifna
skrifter. Jag glömmer aldrig det rörande i att höra
henne bedja med den innerlighet och fasta förtröstan,
som hon alltid hade till Flerren, och länge skall jag
minnas, när hon uttalade de gripande orden: »Och så,
gode Gud, ha vi intet bröd till frukosten.» När fröken
Borg kom ut och frågade mig, hvad hon kunde stå till
tjänst med, och jag uträttat mitt ärende, sade hon till
en af flickorna: »Nu ha vi till bröd för hela dagen. Här
äro pengarna, gå nu och köp!» Det har många gånger
i mitt lif varit mig till tröst och uppmuntran, att vi
hafva en Gud, som så kan förse och välsigna. Och
aldrig glömmer jag den kära, Gud så hängifna
människovännen Elsa Borg.
I februarinumret af T. FI. för 1888 skrifver E. B.:
Herren har förut försett oss med väfstolar, men som
flere af hemmen på sommaren vilja väfva på en gång,
förslå de icke. Den bibelkvinna, som är biträde på
Barnhemmet n:o 2, har därför ett par somrar fått vara
hos en bekant på landet för att väfva, men det har då
varit alltför mycket för husmodern att vara ensam med
de 18 barnen, många af dem helt små. Som hon också
vid min hemkomst såg helt medtagen ut, sade jag:
»Detta går icke an, vi måste bedja Gud om en väfstol
till, så att vi få väfva hemma.» »Jag håller på att bedja
honom», svarade hon. Detta var på lördagen. På
söndagen, då vi kommo ut från kyrkan, sammanträffade vi
med en broder, en »de eländas vän». Han sade: »Nå, det
var bra, jag ropade på Herren, att jag skulle träffa
E. B., då jag såg henne i kyrkan. Inte behöfver ni en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
