Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1909 - E. B:s sista stunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
Det var heller ingen vanlig »begrafningspublik»,
som fyllde det vackra templet, hvars murar rests så högt
öfver den omgifvande stadens små kojor eller moderna
stenhus — gamla enkla kvinnor och små barn utgjorde
ett öfvervägande antal, helt få »bemärkta personligheter»-,
men många vänner, många tårade ögon, många hjärtan
öfverfulla af tacksamhet och saknad. Det är »Hvita
bergens drottning», hvars jordiska hölje i dag viges åt
stoftet; därför äro de många skyddslingarna,
bibelkvinnorna, Skyddshemmets medlemmar och barnhemsbarnen
hedersgästerna på denna sorgefest, och många bänkar
äro reserverade åt dem.
Nu ljuda klockorna ut i den kalla vinterrymden,
och kyrkans portar slås upp. Sorgmarschen brusar från
orgelläktaren, och när det långa tåget af nära vänner
intagit sina platser, uppstämmes Elsa Andersdotters
psalm: »I hoppet sig min frälsta själ förnöjer».
Komminister B. Wadström gjorde den hädangångna,
som han känt från unga år, den sista tjänsten samt talade
öfver orden: »Var trogen intill döden, så skall jag
gifva dig lifvets krona.»
Elsa Borg, så yttrades bl. a., står här för oss som
ett stort och härligt vittnesbörd om hvad en svag kvinna
kan förmå i Guds kraft. Hennes sista ord voro ju
äfven: -»Jag hjälper dig». Det var till denna hjälp,
hon litade i allt.
Skulle man vilja likna Elsa Borg vid någon af bibelns
kvinnotyper, så låge det väl kanske närmast till hands
att tänka på Maria, som satt vid Jesu fötter, men hon
var på samma gång en Marta, som tjänade. På henne
kunna ock tillämpas Höga Visans ord: »Hvem är väl
hon, som kommer genom öknen, stödjande sig vid sin vän ?»
Hennes ödmjukhet var så stor, att hon af hjärtat
instämde i Luthers ord: »När du kommer till himmelen,
skall du känna dig lycklig, om du får stå mellan
röfva-ren på korset och Maria Magdalena». I sina egna ögon
var hon den största bland syndare, men hon visste, att
hon i Guds kraft ägde styrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
