Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1826—1856 - »Ett nådens mästerstycke»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som präglade hennes väsende, fiok föra andra till
Kristus.
Vi låta henne nu vidare skildra sina första andliga
lifserfarenheter:
Som motto för sin berättelse sätter hon Ps. 66: 16:
»Jag vill förtälja, hvad han min själ gjort hafver», och
utbrister därefter: »O, så tala då själf, min Gud, och
gör min tunga till en god skrifvares penna!» Sedan
fortsätter hon:
Vi läsa icke sällan i Guds rikes historia om
»nådens mästerstycken» och få i erfarenheten bevittna, huru
syndare, utslitna och söndertrasade i djäfvulens tjänst,
stundom komma liksom hufvudstupa från den grofva
synd, hvari de varit bundna med kopparfjättrar och
järnkättingar, in i fadershuset och fadersfamnen samt få
utbyta trasorna mot den yppersta klädningen och
svina-drafven mot den gödda kalfven m. m. Visst är detta
ett »nådens mästerstycke», blodet och Lammet till
evinnerlig ära och pris. Men finnes icke ett ännu större
under? Jo, Jesus säger till de egenrättfärdiga:
»Publi-kaner och skökor skola gå in i himmelriket förr än I».
Ar det då icke »nådens allra största mästerstycke», som
med all rätt blifvit kalladt ett »dubbelunder», då en
världsfrom, dygderak, af själfförgudning uppfylld
människa lägger sig utblottad ned vid korset? En sådan var
den, som skrifver detta. Hvem skulle fördrista sig att
kalla mig ogudaktig? Jag älskade naturen mycket, och
den njutning, jag kände vid dess åskådande, kallade
jag »kärlek till Gud». Jag menade mig alls icke vara
en hedning, som dyrkar de skapade tingen i stället för
Skaparen. Af världens s. k. gudstjänst hade jag mindre
att berömma mig. Väl hade jag nästan söndagligen
läst Wallins predikningar men så ouppmärksamt, att jag
af alltsammans numer ej minns mer än ingångsspråket
för predikan på Marie bebådelsedag: »Denna dagen är
ett godt bådskaps dag.» »Läsare» hade jag aldrig sett
men hört omtalas såsom i skrymtare». Jag kom dock
senare på andra tankar. I ett sällskap voro en gång
läsarne föremål för gäckande anmärkningar af både mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
