Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1826—1856 - Elsa Borgs barndom och första ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Lotta Théel lär för öfrigt haft stor förmåga att
göra hemmet gladt och trefligt för de moderlösa barnen.
Hon var icke blott utmärkt hushållskunnig utan äfven
beläst. Att för »Théel» uppläsa en dikt eller berättelse
af egen fatabur var för Elsa, när hon blef större, alltid
en glädje, ty hon kunde vara viss om sympati.
Ar 1834 blef Elsas 11 år äldre, ovanligt älskliga
halfsyster Jeanette gift med en kronofogde Lönbohm,
bosatt i samma församling. Halfbröderna gingo då i
skola i Västerås.
Om barndomsåren i hemmet skrifver Elsa Borg själf:
Min lille bror Denis och jag jämte en liten flicka
från grannskapet hade vår lekplats i prostgårdens
trädgård. Vi saknade aldrig nya lekar och förströelser.
Ställningen att vara »den rådande», som sedan
utvecklades under mitt mångåriga lärarinnekall, grundlades
troligen under dessa barndomslekar, då jag som den
äldsta helt naturligt hade väldet och lika litet motsades
af min yngre, beskedliga leksyster som af min docka.
Lille Denis gjorde kanske ibland något svagt försök att
visa sin vilja men gaf upp försöket, då han alls icke
lyckades.
Äfven barn kunna ha onödiga bekymmer. Då jag
den tiden såg svårigheten att slå eld med stål, flinta
och litet fnöske, tänkte jag: »Hur skall jag kunna lara
mig att slå eld, när jag blir stor?» Jag grufvade mig
mycket för denna, som jag trodde, nödvändigt mötande
svårighet. Men innan jag blef stor, hade våra goda
strykstickor längesedan borttagit denna svårighet. På
samma sätt kan det gå och har det också verkligen gått
med många andra svårigheter. Då jag nu i ålderdomens
sena höst blickar tillbaka på, huru huldt min himmelske
Fader burit mig på sina örnavingar, ser jag, huru många
svårigheter han fört mig igenom.
Från. mina första läsår har ingen enda svårighet
fastnat i mitt minne. Det enda, jag erinrar mig från
denna tid, Var min obeskrifliga förvåning, när jag först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
