Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2) wid impersonalia, såsom appāret det är ögonskenligt;
constat det är bekant; condūcit, expĕdit, prodest det är
fördelaktigt, nyttigt; convĕnit det passar sig; placet, displicet;
oportet; interest, refert o. s. w.
3) wid passivum af verba sentiendi och dicendi, såsom
intelligitur, perspicitur, nuntiatum est, putandum est o. s. w.
(Jfr § 297, Anm. 1).
1) Credibile est, hominum causa factum esse mundum.
Quid potest esse tam apertum tamque perspicuum, quam
esse aliquod numen, quo hæc regantur? Accusatores in
civitate esse, utile est, ut metu contineatur audacia. Verum
est, amicitiam nisi inter bonos esse non posse. Difficile
est, amicitiam manere, si a virtute defeceris. Facinus est,
vinciri civem romanum, scelus verberari, prope parricidium
necari. Tempus est, nos de illa perpetua jam, non de hac
exigua vita cogitare.
2) Constat, ad salutem civium inventas esse leges.
Omnibus bonis expedit, salvam esse rempublicam. Tres
convenit res habere narrationem, ut brevis, ut dilucida, ut
veri similis sit. Legem brevem esse oportet, quo facilius
ab imperitis teneatur. Omnes homines, qui de rebus dubiis
consultant, ira et studio vacuos esse decet.
3) Traditum est, Homerum cæcum fuisse. Facile
intelligitur, quod verum, simplex sincerumque sit, id esse
hominis naturæ aptissimum.
Anm. 1. Efter necesse est följer ofta konjunktivus utan ut; stundom
äfwen efter oportet (om dessa verb sielfwa stå i inf., konstrueras de
regelbundet med acc. c. inf., t. ex. dico, necesse esse, hanc legem valere). Qui
bene imperat, bene paruerit aliquando, necesse est. Me ipsum ames, oportet,
non mea. Wid necesse est står äfwen dativus med en infinitiv, om
personen, för hwilken något är nödwändigt, skall skarpare framhållas. Homini
(i motsats till gudarne) necesse est mori. Wid interest och refert kan att
äfwen uttryckas med ut och att icke med ne. Exempel se § 154. Om
konstruktionen utaf opus est se § 184, Anm. 2.
Anm. 2. Då licet (necesse est) konstrueras med infinitivus och
personen i dativus, sättes predikatsordet till infinitiven wanligen i dativus,
sällan i ackusativus. In republica mihi negligenti esse non licuit. Patricio
romano tribuno plebis fieri non licebat. Illis timidis et ignavis licet esse;
vobis necesse est fortibus viris eose. Is erat annus, quo per leges ei
consulem fieri liceret. Om wid licet icke någon bestämd person är utsatt, så
stå enl. § 288 predikatsordet och predikatsbestämningen alltid i
ackusativus, t. ex. medios (neutrala) esse jam non licebit. Hæc præscripta
servantem (med iakttagande af eller om man iakttager) licet magnifice
animoseque vivere. Se § 3OO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
