Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friherrliga ätten Stuart, nr 111, † - Stubbe, nr 72, †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
794
A
STUART—STUBBE.
Friherrliga ätten STUART, nr 111, †.
Friherrlig 1703 20/11, introd. 1719; utdöd 1742.
Carl Magnus Stuart,
friherre Stuart (son av
David Stuart, se adl.
ätten Stuart, Tab. 20),
till Farsta i Ytterjärna
sn och Långbro i
Brännkyrka sn (båda i
Sth.); f. på Agnhammar
i Grums sn (Värml.);
student i Uppsala 1663
15/2; båtsman på
kronofartyget Lilla Jägaren
1668; pikenerare vid
konungens av England garde 1669; svensk
hovjunkare 1671; löjtnant vid fortifikationen 1675
6/10; kapten därst. 1676 19/2;
generalkvartermästarelöjtnant 1682 6/2; kammarherre hos kronprinsen,
sedermera konung Carl XII, 1689 i jan.; t. f.
generalkvartermästare 1695 9/7; generalkvartermästare
1697 31/5; generalmajor av infanteriet 1700 18/7;
guvernör i Kurland 1702 16/1; generallöjtnant av
infanteriet 1703 6/4; direktör över fortifikationen
s. å.; friherre även s. å. 20/11 (sonen 1719 introd.
under nr 111); † 1705 6/12 i Stockholm och begr. s. å.
8/12. ’Han var en utmärkt skicklig och mycket
brukad fortifikationsofficer samt anlade bland annat
1680 Karlskrona stad med skansarna Kungsholmen
och Drottningskär; företog 1685 med understöd av
konungen en utrikes resa för att bese utlandets
fästningsverk och var då även i Ungern under de
kejserligas krig mot turkarna samt bevistade
bland andra träffningar även slaget vid Gran 1685;
fick, såsom kronprinsens kammarherre, i uppdrag
att undervisa honom i geometrien och
fortifikationen, i vilket avseende han författade ett
sammandrag av nämnda vetenskaper; uppbar vid konung
Carl XII:s kröning den k. manteln; gav förslag till
landstigningen på Seland år 1700, vid vilkens
verkställande den 25 juli vid Humlebek han ledde hela
dispositionen och utförde den på ett mästerligt
sätt, ehuru han själv i dess början fick en stark
kontusion av en muskötkula i vänstra låret, varav
han ständigt led och som gjorde, att han icke vidare
kunde följa konung Carl XII i fält; var slutligen
en ypperlig guvernör för Kurland och försvarade
genom sina kloka dispositioner landet mot ryssarna
och polackerna.’ Svenska akademien lät 1821
prägla en medalj över honom. — G. 1688 22/4 i
Stockholm (Nik.) m. Margareta Funck, f. 1673
11/3 på Garpenberg i Dalarna, † 1736 i Stockholm
(ringn. 1736 25/10 i Jakobs kyrka), dotter av
assessorn Johan Funck, adlad Funck, nr 826, och
Elisabet Hansdotter.
Barn:
Ulrika Eleonora, dp 1689 25/2 i Stockholm
(Hovförs.), † 1736 i Stockholm (ringn. s. å. 25/10 i Jakobs
kyrka). G. 1705 m. presidenten Magnus Palmqavist,
friherre Palmqvist, nr 123, f. 1660, † 1729.
Carl, dp 1690 27/5 i Stockholm; fänrik vid
livgardet 1707 24/10; kammarherre 3 1722 4/5; avsked
med kaptens karaktär s. å. 19/6; majors karaktär
1725 11/2; † barnlös 1742 på Batavia och slöt ätten
på svärdssidan. Han blev fången 1709 vid Poltava
och förd till Sabakzar, varifrån han ej hemkom
förrän 1722 eller efter fredsslutet. — G. 1730 i
Stockholm m. Maria Reusner i hennes 2:a gifte
(g. 1:o m. löjtnanten vid fortifikationen, sedan
stadsingenjören i Stockholm Börje Hag, † 1717),
† 1748 i nämnda stad, dotter av bokbindaren
Christoffer Reusner och Regina Momma.
Elisabet, till Långbro; dp 1691 17/9 i Stockholm,
levde 1756. G. 1716 m. generalmajoren Otto Vilhelm
Staël von Holstein, friherre Staël von Holstein, nr
155, i hans 2:a gifte, f. 1668, † 1730.
Johan, dp 1695 21/6 i Stockholm; drunknade i
barnaåren vid Långbro.
1 Um. 2 Wn. 3 SAB.
Adliga ätten STUBBE, nr 72, †.
Adlad 1587 5/9, introd. 1625; utdöd 1635 eller 1636.
På riddarhusgenealogien för denna ätt har en fullständig förväxling av två lika benämnda ätter ägt rum,
i det att där intagits stamtavlan för en finsk frälsesläkt från 1444, vilken i vapnet förde ett jägarhorn med
en stubbe blott till hjälmprydnad och som utdog före riddarhusets inrättande. Jakob Olofsson Stubbe, som
tillhörde denna släkt, och på nämnda stamtavla uppgives hava levat och vunnit introduktion 1625, blev i
själva verket avrättad 1599 på hertig Carls befallning, sedan han i klubbekriget spelat en betydande roll, och
ätten utdog med hans son ryttmästaren Olof Jakobsson, som stupade 1614 i kriget mot Ryssland. Den i
verkligheten introducerade ätten Stubbe, vars vapen visar i skölden en avbruten lindstubbe med rot och
ett grönt löv på vardera sidan om stubben i blått fält samt på hjälmen två gröna löv i kors, återgives här
nedan enligt J. Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden. Den finnes även upptagen i
Schlegel-Klingspor, Den med sköldebrev förlänade, men ej på riddarhuset introducerade svenska adelns ättartavlor
under namnet Väckjärfvi-släkten. Ätten har gemensamt ursprung med adliga ätten Ekelöf, nr 217. Det
Stubbevapen, som finnes uppsatt i riddarhussalen och som visar i skölden ett gumsehorn och på
hjälmen en stubbe, tillhörde en med den introducerade samtidig ätt Stubbe, som på mödernet
härstammade från den först nämnda finska frälsesläkten med detta namn.
Litteratur: J. Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden (1909).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
