Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friherrliga ätten Rålamb, nr 59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
Spens, nr 9, och Sofia Rytter (Reuter af Skälboö,
nr 158); 2:o 1686 m. Cornelia de Moucheron, dp
1654 2/7 i Stockholm, † 1728 25/4 på Slevringe, dotter
av presidenten Henrik de Moucheron, adlad de
Moucheron, nr 737, och hans 2:a fru Anna Valborg
von der Noth de Risoor.
Barn:
1. Axel, f. tvilling 1673 och dp s. å. 11/5 på
Slevringe.
1. Beata, f. tvilling 1673 och dp s. å. 11/5 på
Slevringe, † ogift 1754 8/1 på Bjursnäs i Björnlunda sn
(Söd.).
1. Claes; kaptenlöjtnant vid amiralitetet; †
barnlös. — G. 1696 m. Rigborg Holck, f. 1655 12/12 på
Fröllinge11 i Getinge sn (Hall.), † där 1728 28/3.
dotter av översten Sten Holck, natural. Holck, nr
20, och Margareta Rosenkrants.
1. Johan.
1. Gideon; sergeant vid livgardet; fänriks avsked
1719 10/11; † ogift.
1. Cornelia Elisabet, dp 1687 5/12 på Slevringe,
† 1751 26/8 på Russelbacka i Järpås sn (Skarab.).
G. m. regementskvartermästaren Erik Kafle, nr 70,
fr. 1689, † 1751.
2. Margareta Emerentia, dp 1690 31/7 på
Slevringe.
2. Catharina Charlotta, f. 1691 22/12 på Slevringe,
† 1761 31/10 på Ekhult i Björsäters sn (Ög.). G. 1712
30/3 på Slevringe m. kaptenen Henrik Reuter af
Skälboö, nr 158, f. 1689, † 1760.
2. Anna Maria, † 1760 i nov. på Ekhult. G. 1724
16/6 på Slevringe m. sin faders svägerskas son,
majoren Sigvard Axel Kruse af Elghammar, nr 43,
f. 1682, † 1738.
10.
Claes, friherre
Rålamb (son av Bror
Andersson Rålamb,
Tab. 6), friherre till
Bysta i Askers sn
(Ör.), herre till
Brogård i Bro sn (Upps.),
Länna i Almunge sn
(Sth.), Björkvik i Ö.
2yds sn (Ög.), Tranås
i Säby sn (Jönk.) och
Beatelund i Värmdö sn
(Sth.); f. 1622 8/5i
Stockholm; student i
Uppsala8 1638 22/6; utrikes resor 1642—1644; kavaljer
vid fredsunderhandlingarna i Brömsebro 1645 2/1;
krigs- och hovråd 1655 30/6; envoyé extraordinaire
till turkiska hovet 1657 22/2; landshövding i Uppland
1660 2/6; riksråd samt tillika hovrättsråd i Åbo
hovrätt 1664 18/8, vilket senare ämbete han ej kom att
tillträda, utan blev i stället rikskammarråd s. å.
12/9; överståthållare i Stockholm 1673 18/6; avsked
från rikskammarrådsämbetet s. å. 27/12; friherre
1674 25/3 (introd. 1675 under nr 59); president i
Göta hovrätt 1678 12/12; lagman i norra Finland
1680 24/6; avsked från riksrådsämbetet 1682; † 1698
14/3 i Stockholm och begr. 1699 21/5 i Klara kyrka,
varest hans friherrliga vapen före branden fanns.
’Han reste efter fullbordade studier vid Uppsala
universitet 1642 utrikes, varest han inhämtade
ytterligare lärdom och belevenhet; tog 1644 hemvägen
genom Osnabrück och Münster, där den stora
fredskongressen då hölls och följde sedan med den
till den särskilda fredens återställande i norden
Tab.
.
RÅLAMB.
avsända franska ambassadören Gaspar Coignel de
la Thuillerie, som för honom hyste mycken vänskap;
måste i Roskilde skiljas från nämnda ambassadör,
emedan danskarna, under förevändning av pöbelns
raseri och bitterhet mot svenskarna, ej ville vidare
tillåta franska sändebudet att hava honom i sitt
sällskap för att ej än mera bli av honom utforskade
i sina anslag samt undkom, oaktat ambassadören
förskaffat honom danskt pass, med mycken möda
varjehanda försåt, som lades för honom under hans
vidare resa genom Danmark, såsom t. ex. i
Helsingör, där pöbeln med våld ville gripa honom, det dock
danska kommendanten med militärisk
handräckning avböjde; inväntade hos fältmarskalken Gust.
Horn, som stod framför Malmö, förutnämnde
franska ambassadör, vilken han sedan från Landskrona
åtföljde till Stockholm, där han avgav berättelse
om fredshandeln i Westfalen och svenska armén i
Holstein samt om ställningen i Danmark, den han
noga utforskat; förordnades därför 1645 2/5 att
bevista mötet med danskarne vid Brömsebo och
uppskickades till drottning Christina med
fredsvillkoren samt kom tillbaka med hennes tillstånd att
dem underteckna; ägde sin överhets förtroende i
hela denna underhandling, men levde sedan skild
från de politiska ärendena på sina lantegendomar
under hela drottning Christinas övriga regeringstid
och uppvaktade endast då stora solenniteter
föreföllo vid hovet; nyttjades sedermera så mycket
flitigare av konung Carl X Gustaf och var en utmärkt
ämbetsman samt blev en rättvis, arbetsam och
driftig rådsherre, vilken var mån om
grundlagarnas bestånd samt hushållningen med rikets medel;
följde 1655 med riksrådet, greve Bengt Oxenstierna
till Polen, där han lyckligen underhandlade med
polska ständerna och magnaterna, som gåvo sig
under svenskt beskydd, samt fick befallning att
hålla ett vaksamt öga på polackernas uppförande
och underhålla dem i tillgivenhet eller fruktan för
Sverige; fick i staden Posen kunskap om ett hemligt
anslag mot sig av de andliga, tillställt av den till
Schlesien flyktade polska konungen Johan Casimir,
varför han ur staden förvisade sjuttiofyra munkar,
förutom högre fäder och många katolska borgare,
samt skrämde polska fältherren Czarnecki, som
kort därefter med 3,000 man kom utanför staden,
varest svenska besättningen genom pestens
härjningar hopsmält till 200 man, att icke anfalla, i det
han utspridde ett rykte om anlagda minor, och
räddade således staden, till dess undsättning hann
ankomma; reste till sin ambassad i Konstantinopel
under främmande namn och merendels förklädd
till handlande; fick företräde hos turkiska sultanen
Mohammed IV och hade många vidrigheter att
genomgå, innan han äntligen erhöll sultanens
förklaring om sin neutrala vänskap för Sverige;
författade om denna resa en Kort beskriffning om
thet som wid then Constantinopolitaniske resan är
föreluppit (tryckt 1679); talade vid riksdagen 1
Stockholm 1660 på det kraftigaste emot konung
Carl X Gustafs testamente såsom gjort utan
ständernas samtycke, vadan det ock blev ogillat och
varigenom han hindrade hertig Adolf Johan att
inkomma i rådet; ansågs av den på den tiden
mäktige greve Magn. Gabr. De la Gardie såsom sig
tillgiven, varför hans förflyttning till Åbo hovrätt
omintetgjordes, men blev snart en av nämnde herres
starkaste motståndare inom rådskammaren; gjorde
jämte riksråden Sten Bielke och Knut Kurck
kraftiga föreställningar mot den minderåriga
konungens (Carl XI:s) försummade uppfostran;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
