Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Koskull, nr 248, †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSKULL. 241
Stumpen eller Koskullshof, Schujen, Pahlen och Seckendorf utgjorde släktens stambesittning. Den har
säkerligen gemensamt ursprung med ätten von der Pahlen, som förde samma vapen, tre sjöblad, och som uppträder
ungefär samtidigt och i samma trakt. Tidigast nämnd är den ärkebiskopliga vasallen Andreas de Koskele,
som i en urkund av 1302 26/5 kallas riddare. Under 1300-talet förgrenade sig släkten till de närbelägna stiften
(1389 25/4 nämnes Mauritius, Berend och Godeke Koskull i stiftet Dorpat och 1360 9/5 Andreas Koskull på
Ösel), men i ärkestiftet är den talrikast företrädd och hör redan omkr. 1400 till dess mest betydande
vasallsläkter. Den beklädde viktiga ämbeten (Brand Koskull var 1417—1420 fogde på slottet Treiden, Jakob
Koskull 1469 fogde på Kokenhusen) och innehade betydande jordagods, främst i Ubbenorm och kringliggande
socknar. Från Livland utgrenade sig släkten till Kurland och Estland, men vann i det senare landet aldrig
riktigt fotfäste, om än flera medlemmar av den livländska huvudgrenen där ägt jordagods. I Kurland
uppträder släkten första gången omkring år 1500, men denna gren utslocknade redan på 1700-talet. Den
senare mycket rikt blomstrande släkten Koskull i Kurland härstammar från Reinhold Koskull, som 1603
ditflyttade från Dorpattrakten. Hans descendenter förvärvade sig rätt betydande jordagods i trakten av
Grobin, Windau och Talsen och fortleva ännu i flera grenar. — De i Sverige introducerade ätterna leda sitt
ursprung från Brand Koskull d. ä., död före 1419 8/1. Hans söner Detlev och Jürgen Koskull erhöllo nämnda
dag egendomarna Napkull i Lemsals sn, Poikern och Kyrnekull i Ubbenorms sn och 1428 25/7 Saxeme i Roops
sn. Brand Koskull († 1487 ), med vilken den säkra släktkedjan begynner, är med all sannolikhet en son till
en av dessa bröder. — Redan före den naturaliserade Anders Koskull hade en medlem av släkten inflyttat
till Sverige och bosatt sig därstädes, nämligen dennes farbroder Jakob Koskull (Tab. 1). Även en annan
medlem av ätten, översten Casper Koskull, var ståthållare på svenska slott, nämligen Narva 1643 och
Ivangorod 1645. Från Otto Johan d. ä:s (Tab. 2) broder Andreas Koskull till Kulsdorf härstammar den
livländska gren, som nu fortlever i Finland. — Grenar, ehuru ej av den i Sverige introducerade ätten, äro
inskrivna på riddarhusen i Livland, Estland och Kurland under nris 33, 29 och 138, samt föra där barontitel.
En gren av dessa erhöll riksgrevlig värdighet 1803 21/8 och är intagen på livländska riddarhuset under nr
328 och å kurländska under nr 260. Efter denna grens utslocknande ärvde en annan gren av den
kurländska linjen med ryska regeringens bifall år 1898 grevetiteln, vilken dock går i arv blott som primogenitur. De i
Preussen immatrikulerade friherrarna Koschkull tillhöra en av ättens grenar i Kurland, där uttalet
Koschkull är rätt vanligt. Den preussiska grenen utslocknade 1921. [Medd. av baron J. Koskull, Borgå.]
Tab. 1. 4 Casper, † 1590. Se Tab. 2.
Henrik, † 1601 eller 1602. Se Tab. 3.
Brand Koskull, † före 1487
8;
/1. r» O
Son: Tab. 2.
Brand; avstod arvsrätten
till Napkull i Lemsals sn,
Livland, mot halva Saxeme i
Roops sn i nämnda land 1487
25/3; sålde Saxeme 1491 16/6;
levde 1514 men var † 1524.
Son:
Casper (son av Anders, Tab. 1), till Kulsdorf
och Lemsküll; var † 1590, stupade i kriget mot
ryssarna vid Salis.4 — G. m. Anna Aderkas,
som levde änka 1591.
Son:
Jürgen; var omyndig 1590; arvherre till Kuls-
dorf och Lemsküll 1621—1630; sålde Wyffhusen
Anders; köpte 1537 godset
Kulsdorf i Pernigels sn och 1545 Wyffhusen i
Lemsals sn; vice stiftsfogde i Ronneburg 1556;
var ärkebiskopligt råd och stiftsfogde på Treiden
1557—1563; levde ännu 1574. — G. före 1541 m.
Christina Noetken.
Söner:
Johan; ryttmästare i svensk tjänst; nämnes ofta
under krigen i Estland åren 1571—1590; erhöll
Pürgel i Jördens sn (Estland) av konung Erik
XIV i förläning 1568; sändes 1579 av konung
Johan i en beskickning till markgreven Georg
Fredrik av Brandenburg; var 1595 15/3 lantråd
i Estland; ägde Halljal och Undel i S:t
Katharina sn i Estland; levde ännu 1600 och är
troligen identisk med den Johan Koskull, som † i
Reval och begr. 1610 12/11 i Nikolaikyrkan därst.
Sonlös. — G. m. Anna Lode i hennes 2:a gifte (g.
1:o m. Johan von Rosen), dotter av Jörgen
Helmersson Lode.
Jakob; inflyttade till Sverige; jägmästare och
chef för viltskyttarna i hertig Karls hertigdöme
15791 och ännu 1594; hovjunkare hos hertigen
1584 och kammarjunkare 1596; i slottsloven och
befallningsman på Gripsholm, Räfsnäs och
Tynnelsö 1598 22/11; häradshövding på Åland 16061;
ståthållare över Skaraborg samt dess
underlydande län 1607 8/1; ståthållare på Nyköpings slott
1611 10/3; † sonlös före 1619. — G. m. Anna N. N.,
som efterlevde.
16—274262. Svenska adelns ättartavlor. IV.
1638; var † 1648. — G. troligen m.4 Anna Schilling,
som levde 1640.
Son:
Otto Johan, herre till Lemsküll 1649; överste.
— G. m. N. N. von Löwenwolde.
Son:
Otto Johan, friherre Koskull, f. 1680;
generalmajor; † 1728. Se frih. ätten Koskull,
nr 184, Tab. 1.
Tab. 3.
Henrik (son av Anders, Tab. 1), förvaltade
godset Kulsdorf för sin omyndige brorson Georgs
räkning 1590; levde 1599 men dog antagligen i pesten
1601 eller 1602 i Pernau. Med anledning av att han
slutit sig till hertig Carl konfiskerade polackerna
1602 7/6 Kulsdorf, som gavs till jesuitkollegiet; det
återgavs 1621 3/10 till Georg Koskull (Tab. 2) [4].
— G. m. Anna Schmöling, † i Pernau samtidigt med
mannen, dotter av Herman Schmöling och Gertrud
Schwartshoff.
Son:
Anders, natural. Koskull, till Maydellshof i
Kambi sn och Parzimois i Pölve sn, båda i
Livland, Knippelshof i Odenpäh sn, också i
Livland, vilket han erhöll av drottning Christina i
förläning 1653 26/10, samt Odensfors i Vreta
klosters sn (Ög.) och Bocksjöholm i Undenäs sn
(Skarab.), f. 1594; edelknab och kammardräng i hertig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
