Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lane härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.ANE HARAD.
•305
Som de bäst tyckte sig (alla,
— "Det skall i sanning aldrig ske,
All du ditt bil te skall hälla.» —
Men lyckan hon vänder sig etc.
Och del var Hakon, konungens son,
Han l.iler skrifva kring landen,
All hemta erkebiskopen from,
Med klerkerne alla tillsamman. ’) —
Först svarade då Mäster Erland,
lian las det kungabref al:
— »Skam rå den, som del påfann;
Ja, först och sist. Svarlebror knut!" —
Erkebiskopen stod tör bredan bord.
Han falle till kungen med ära:
— "Min nådige herre liar sändt mig ord,
Han säge mig sin beuäran!"
— "Jag lialver mig en jungfru fäst,
Vid henne skolen J mig viga;
Herr Axel är henne af hjertat näst
Hon skall honom öfvergifva." —
En stämning dc uiskrelvo fort;
Att till tinget skulle komma
Den ädle herre och jimJrii sà god
Ocb stämningen icke lörsiimnia.
Men lyckan vänder sig eic.
Om morgonen ganska bittidelig,
Som otlesången hade en ända,
ilen ädle herre, med lästemö sin.
Han ski.lle lill kyrkan lända.
Den herre ban stiger til högan bäst,
Han månde sà lijerlelg sucka;
Den jungfru fi-lji-r i kännen dernäsl,
Sin sm g hon månde iiilycka.
Det talte deri sköna janufrii Valltorg,
När bon koin i rosenlund:
— "sällan suckar gladt lijeria af shrg;
Men ofta ler sorgefnll mund." —
Den riddarn rider på hözan häst,
Hans tanke så vida onivankar;
Den jungfrun, som följer i karmen 2)
dernäst
Hon döljer sin sorgetankar
Utom Mariæ kyrkogård,
Der stego de herrar frän liäst;
Sedan dc ull kyrkan gä,
lie fränder och riddar’ som bäst.
De hvilade pä ilen kyrkogård,
Der biskop dem lilli[|e och klerker;
Deras hjerta var kläiudt af surgen hårdt
Det kunde man på dem uiäika.
Ärkebiskopen möite pà den stad,
Med siillslagen slaf uii handen,
Med sina ordens bröder i rad,
All skilja de kärleksbanden.
Fram träder Svartebroder kniil.
Med slägtcbök i händer,
lian las för dem arltallan ut,
Atl Axel var Valborgs frände.
Den arfvetada de läste ill all,
Som munken gaf dem lill råda,
När-syskonbarn voro de ini val,
På uiödernessidan båda.
De voro när’ syskonbarn så god’,
Af adelig|; blod det hasta:
I Ijtrde led deras slägtskap stod;
Straxt ski’jde dem ä! de prester.
De voro komna al fiildiska rol.
När syskonbarn så fromma:
Herr Axel och .’■kön Valborg god
Mätte icke tillsamman komma
En fru dem båda lill dopet bar,
Der de lirigo dopsens gåfva,
Herr Esbjörn beage (letas gudfar var,
Hvarannan dc ej måtte ega.
’) Delta hade icke hehöfts om Hakon varit i Trondhjem, aom Oehlenschläger snpponerade.
’) Vaguen, carrn».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
