Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lane härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
302 LANE
Der mötte honom en pelegrim skön,
Uti den samma stånden.
— "Väl mött, god dag, du pelegritn from
Hvarthän slår din begäran?
Ifrån milt land du komina månd’,
Dina kläder de mig del lära." —
— "Norge det är uiitl lädernesland,
Jag är af Gildiska stämma, ’)
Till Rom bar j.ig mig ärnat lörsann,
Om jag der kan påfven finna.® —
— "Är du kommen af Gildiska slägt,
Dä är du ock min frände:
Ilar stolian Valborg mig förgått?
Säg uiig om du henne känner! —
— "Valborg hon är en jungfru sä skön,
Jag henne sä väl minde känna;
Det är så mången Hiddareson,
Som sätter sin lit till henne.
Jag känner så väl den jungfru der,
Hon sliter znhel och mård;
Bland and-a jungfrur hon loford bär,
Som |jena I drotlningens gård.
Uppvuxen är Valborg, sköu jui.gfrufürsaun,
Som liljan fagrast på qvisle;
ßland alla dc jungfrur uti det land
Ej skönare någon viste.
Under marmorstenen hvilar fru Julis lik,
Allt hos sin herra kära;
Dronningen Malfrrd log Valborg med sig,
Hon henne mänd’ älka och ära.
Guld här hon om sin hvita hand
I perlor flätadt jsltf hår;
Herr Axels brud af alle nian
Hon kallas ehvart hon går.
De kalla henne Axels fäsiemö skön
Och gilra deral gudi glam;
De ärna hrnne Hakon, konungens son,
Jag menar lian blir hennes man." —
Men lyckan Imn vänder sig etc.
•) Af Harald Gilles att troligen.
HÄRAD.
Herr Axel Thordson den ädle man,
lian klädde sig uti skinn,
Så går ban uti sälen fram,
För romerska kejsaren in.
— "Hel sillen J kejsar Henrik så from!
1 ären så väldig en herre:
Urlof alt resa jag bedes om,
Till fädcrneslandei kära.
Från mig är fader och moder död,
I fara står godset det bästa,
Mig (vingar dock mest min fästemö,
En annan vill henne fäsla."
— "Urlof det skall du gerna få,
Sjelf skall jag dig det gifva!
Om du tillbaka komma må,
Din plafs skall öppen blifva." —
Herr Axel han rider af kejsarens gård,
Honom följde så härligan skara;
Och alle, som voro i samma gård,
liädo honom af hjertat väl fara.
På resan var han så häftig och snar
Honom löljde trettio svenner;
När han kom lill sin moders gård,
Då red den herren aliena.
Men lyckan hon vänder sig etc.
När nu herr Axel Thurdson
Kom fram lill Borga-led,
lic stod fru Helfred, hans syster skön,
Som hvilade dervid.
— "Här siår du, Helfred, syster min!
Nu vänlar du mig icke komma,
Hur’ lefver Valborg, min fästemö ön,
Den ros och dygde-blomma?" —
i
— "Skön Valborg hon lefver mycket väl,
Den skönaste jungfru bland alla:
Hon tjenar ock vår drottning sjelf,
Hon henne bäst månd’ falla." —
— "üu säg mig, Helfred, sysier fm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
