Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen, Öckeröarna m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 HISINGEN. rtCKERÖABNE M. M
dömde här i enlighet med den vid hans eget hof herrskande ettikett; ty
fordom brukades, då påfven sjelf steg till häst, att romerska kejsaren och
konungen af Neapel, i fall de voro tillstädes, höllo, den ene hans betsel
och den andre hans stigbygel. För öfrigt kunde icke påfven så noga veta
hvad Danaholmen var för ett litet ödsligt skär, liggande långt ut i sjön,
på hvilket väl knappast någon häst ännu satt sin fot. Huruvida
sedermera något sammanträde derstädes verkligen blifvit hållet, förmäler icke
historien. Få den afskrift at gränsreglcringen, hvilken funnits som bihang
till gamla Vestgöta lagen, gamla Norska Borgartings lagen och åtskilliga
danska lagar, omnämnes visserligen den förutnämnda ärebevisningen,
såsom i verkligheten för sig gången; men säkert är, att denna fornhandling
är, liksom sjelfva lagarna, flera gånger omskrifven, och då förändrad, samt
att dess ursprungliga ordalydelse har varit sådan den finnes i påfvebullan
inryckt.
Att öfversatta den ifrågavarande påfvebullan, — ett ända till
öfverätning ordrikt dokument — på vårt fattiga språk, är en kinkig uppgift, ty
flera ord, som i latinet icke precist hafva samma betydelse, hafva i
svenskan blott ett enda ord som får svara mot dem alla. Innehållet
återgif-ves dock hufvudsakligen af följande:
"Agapctus, biskop. Guds tjenares tjenare, sänder sin helsning och
apostoliska välsignelse till de ärorika konungar, förstår och herrar, så ock
till andra, som i nordlanden bygga och bo. — I hnru hög grad tvedrägt
v och fiendskap medverka till rikens undergång, till do christnas förargelse,
församlingarnes skingrande och hela länders förödelse, det lärer oss
sanningen sjelf, som är Ohristus, i evangelium, då han säger: "hvart och ett
rike, som är tvedrägtigt emot sig sjelft, det blifver öde och hus faller på
hus. Han lärer oss också, i motsats häremot,huru i nybildade församlingar, då
de sammanhållits af endrägtens band1, den rätta tron och dess oskiljaktige
följeslagare, en oklanderlig vandel, från en ringa början allt mer och mer
tillvuxit. Och detta icke allenast i Christi och Apostlarnas tid, utan äfven
i våra dagar. Så biläggas äfven och upphöra långa, förödande fejder och
omensklig blodsutgjutelse, med derutaf följande lekamlig ofärd och
andelig förtappelse, då förstarne, de der satte äro till väldet öfver folken,
drifrài af miskundsamhet, såsom det anstår Guds utvalde, helgade redskap,
visa sig mot hvarandras undersåtare välvilliga, ödmjuka, blygsamma,
milda, tålmodiga, fördragsamma och uppoffrande sin egen fördel, vid alla
tillfällen, då deras olika interesseu komma med hvarandra i strid; sålunda
befordrande vänskap, samdrägt, fred, rolighet och hvad mera till en rätt
christendom hörer. Och skulle, detta oaktadt, tvister uppstå — som bland
christna aldrig borde finnas — må de då, om möjligt är och så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
