Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLAND.
109
sådana. De voro visserligen icke fullkomligt lika det nu ifrågavarande
minnesmärket, ty de fem stenarne voro mindre, och stodo tätare samman
ofvanpå ett underlag af stenar: men jag förmodar att denna skillnad gör
ingenting till saken, då hruket kan hafva varit olika på olika tider,
allenast lagens ordalydelse blifvit uppfylld. Uppe i Qville har jag åter sett
dem annorlunda: tre stenstoder. af gråsten upplagde, stodo i rad från öster
till vester, och straxt bakom den medlersta stod det betydelsefulla
femtalet af stenar, hörnstenarne vettande åt norr, söder, öster och vester.
Vest-göta-lagens stadgande om råmärken är så sinnrikt, att det förtjenar
anföras. Enligt densamma skulle man gräfva två stenar neder i jorden, den
ena under den andre., och resa eller lägga en tredje sten der ofvanpå.
Blef nu gränsmärket klandradt, så tjenade de under jord liggande stenarne
som kontroll på dess riktighet Kanske talar Vestgöta-lagen om råmärkes
beskaffenhet under jorden och Uplands-lagen om dess utseende ofvan jord,
i det fallet kunna bådadera bär tillämpas. Min slutsats af det ofvan
anförda blir den, att man torde få antaga, att de i fråga varande fem
stenarne utgöra det urgamla råmärket mellan Nordre- och Södre Inlands härader,
daterande sig möjligen ända från konung Hakon Adalstens tid, då
härads-indelningen först ordentligt bestämdes: ocb att den, här förbi ledande,
eländiga ridvägen förr haft. rang, heder och värdighet af allmän landsväg.
I Snorri Sturlusons konungasagor finner man nedanstående, nog
knapphändiga anteckning:
"Konung Östen Haraldsson uppehöll sig öster i Viken, nära
landsändan: han blef osams med bönderne på Reymr *) och Hisingsboarne. De
sammangaddade sig emot honom; men han höll med dem en drabbning
och vann seger. Lelkberg heter stället hvarest de slogos. Han brände
äfven vidt och bredt på Hisingen. Bönderne gingo honom då tillhanda och
erlade till konungen dryga böter; men han tog äfven gislan af dem."
«
Att det här omnämnda "Leikberg" är Lökeberg. vid ändan af den
derefter kallade Lökebergs-kilen, har redan Munthe, i noterna till Aals
öfversättning al’ konungasagorna, gissat Holmbergs förmodan, att det skulle
varit Lcxby på Hisingeu, vederlades af Munch, då ban uppgaf Lexbys
fordna namn, »Leifsboer. = Väl är det sannt att öfverskriften på det kapitel,
som afhandlar detta slag. lyder helt enkelt: "fra Eysteini oc Hisingsbuom,"
om Östen och Hisingsboarne. Men konungasagorna lara från början varit
skrifna utan all indelning i kapitel, och först efteråt äro rubrikerna i
största korthet inskrifna med rödt bläck mellan raderna f deraf ordet rubrik).
Nu är det dessutom en egenhet i norräna-språket, att det som oftast af
•■) Icke Reynir. Se "Norge i MiddeUlderen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
