Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konungahella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 kontjnga-hella.
Den förr omnämnde Einar Thambaskelfver reste, i sällskap med en
annan norsk magnat, öster till Ilolmgård, att derifrån till fosterlandet
åter-hemta den unge Magnus, Olof den Heliges son, sedermera kallad den Gode.
Konung Sven, som fann sig icke hafva något vidare medhåll att hoppas,
begaf sig vid dennes ankomst åter till Danmark, 1035, hvarest ban afled,
lemnande sina anspråk i arf åt sin bror Hörda Knut. Med denne stämde
konung Magnus möte vid Elfven, der de till sjös ville pröfva sina krafter
och låta krigslyckan afgöra hvilkendera skulle vara konung i Norge. Men
när de nu råkades med sina flottor, voro krigarne å ömse sidor icke
hågade till strid. De yppersta höfdingarne vidtogo då den utväg, att höra
sig före hos sina fränder och vänner i den andra krigshären, och i
samråd med dessa beslöts, att söka medla förlikning och fred konungarne
emellan. Ty som båda dessa furstar voro unga och omogna till förståndet, fördes
styrelsen på deras vägnar af dem, som dertill voro förordnade. Detta
möte, som vanligen upptages på listan öfver de i Konghäll hållna, ehuru
det gått för sig ute på Elfvetjorden, slöts på det oväntade sätt. att båda
de tvistande icke allenast gjorde fred sig emellan; men dessutom svuro
hvarandra fosterbrödralag, ocb öfverenskommo, att den at dem, som längst
lefde, skulle taga den andres rike. Tolf de ypperste män på hvardera
sidan svuro med konungarne, att detta fördrag skulle obrottsligen hållas,
så länge någon af dem var i lifvet, hvarefter de åtskiljdes, och foro hvar
i sitt land igen, 103fi.
När sedermera Hörda Knut afled, gjorde konung Magnus anspråk på
Danmarks krona, och blef verkligen. i töljd at öfverenskommelsen.
derstädes som konung erkänd (1042). På hemfärden stadnade ban någon
tid i Konghäll, och under det ban derstädes qvarlåg ombord på sin flotta,
infann sig bos honom en högättad dansk man, Sven Dlfsson, äfven efter
sin mor kallad Estridsson. Konung Knut den Rike, hvars halfsyster» son
ban var, hade låtit dräpa fadren, och sedan dess hade sonen biltog vistats
vid Svea-konungens hof: också äro efter hans berättelse de äldsta, säkra
uppgifter om Sverge at Adam från Brehmen upptecknade. Sven Ulfsson
hade det aldraskönaste utseende, var öfvermåttan stor och stark, ypperlig
uti idrotter samt mycket vältalig. Det sades allmänt, bland dem som
närmare kände honom, att ban ägde alla de fullkomligheter, som pryda en
god höfding. Konung Magnus tog väl emot honom, hvartill mänga sökte
bidraga; ty Sven var en ganska vänsäll man och framförde äfven sjelf
på ett behagligt sätt sitt ärende. Till slut kom det derhän, att ban gaf
sig under konungen och blef dess man. Sedan talades de vid om
hvarjehanda mellan fyra ögon. En dag derefter satt konung Magnus i sitt
högsäte ocb mycket folk var tillstädes, bland andra äfven Einar Thamba-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
