Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bohus slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIOHUS SLOTT.
15
Thure, bedragit mig, ty du hafver sagt och gjort mig viss, att i Sverge
skulle inga hofmän vara, hvad äro nu desse, som jag ser? månne de vara
käringar ?" Och blef så konung Christiern svårligen förtörnad på herr Thure,
sä att ban, dagen der efter om morgonen bittideligen, fanns på gatan i
Kongella liggande hufvndlös. Emot desse svenske sökte fiendens väldige
hop manligen. Men deras anförare visste fast bättre den landsorts
lägeu-het än de svenskes, hvilket deras fördel var. Ty der var en liten å eller
elf, som rann alltid rask och frisk, så att hon icke öfverallt igenfrysa knnde,
det de svenske platt intet af visste, och intill samma elf gåfvo sig
fienderne, slogo sig der uti en fyrkantig slagtordning, så att de hade stora
Elf-ven på högra handen om sig och den lilla ån rätt framför sig, när de
vände sig emot de svenske. Derföre, när de svenske sågo, att fienderne
icke voro månge till häst, utan en hop med blotta knektar, då blefvo de
lustige och frimodige, och satte flux till dem, men de höllo allt stilla, och
konung Christiern, med någre få af sine ypperste, hölt något ifrå, vid pass
tre eller fyra pilskott, emellan tu berg. Och när de svenske satte så an,
som sagdt är, kommo några i den lilla elfven och blefvo borta med häst
och man. De andra vände om, efter de öfver Elfven till fienderne icke
komma kunde, och sökte till deras läger igen. Fienderne låto så gå alla
deras fältskytt uppå dem, deraf de svenske miste något folk oeh hästar"
Med ofvanstående berättelse må sammanhållas ett bref, som Christiern
sjelf, den 19 Februari 1532, skref från Hammar, en bondgård liggande vid
vägen mellan Konghäll och Harstad kyrka, Det är ställdt till den vördige
fadren, ärkebiskop Olof i Trondhiem.
"Må ni veta, att vi hafva gifvit oss hit, midt emot Baahuss, till vårt
folk uti Kongelle. Och några dagar derefter kommo de af Danmark och
af Sverge till häst och fot, med all den makt de kunde åstadkomma, och
dertill med tre fänniker fotknektar, och ville anfalla oss i vårt läger, så
halp Gud oss, att vi slogo dem tillbaka igen, och de tackade Gud att de
undkommo. Der efter gåfvo vi oss öfver Hisingen till Nylödese, och nu,
fastelags söndag, gjorde de sig redo igen med den mesta makt af Danmark
och Sverge, till häst och fot, de kunde åstadkomma, sammaledes
skickade deras talfskytte och fotgängare hemligen Töre oss pä en plats, der de
aktade att hafva velat slagit och förrådt oss, så halp Gud oss, att vi fingo
öfverhanden, och jagade dem in i staden igen, och somlige rände
utanföre, och tordes icke in i staden, och en part blefvo slagne af dem, så
de tackade Gud, sä många som undkommo af dem. Och vårt folk
eröfrade en part af deras skytte. Sedan den tid hafva vi intet förnummit, att
de velat komma öfver oss igen, utan hvar de kunna öfverraska någon af
våra sjuke knektar, som icke kunna följa hopen, -dem rida de efter, oeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
