Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Domedagar (1920) - Han som brottats med Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAN SOM BROTTATS MED GUD
Kvällen är genomskinlig, under björkarna ryka myggen,
från logen hörs dunsar och danstramp och dragspelsljud.
Men ensam vid snedblåsta sjöbon, med nävarna på ryggen,
står Johan, Höghultadrängen, som nyss har brottats med
Gud.
Hans ansikte är knotigt under helgdagshatten.
Han står i begrundan och tuggar på ett strå.
Vatten speglar himmel och himmel speglar vatten
och halvmilslångt ute hörs ett par åror gå.
Han har legat i spanska sjukan i den gungande, brinnande
sängen
och slagits för sitt fattiga liv och kämpat med Gud om
sin själ.
Allsmäktige Gud ur en åskby steg ned för att brottas med
ringe drängen,
vräkte honom mot jorden och slog honom halvt ihjäl.
Han bultades och vreds som en smutsig trasa
och kände det pyra som eld i märg och ben,
såg väggarna ragla och sänggaveln rasa
och föll genom avgrunden som en sten.
I ögonen sitta skuggorna kvar från de svarta, svindlande
djupen
och ännu det rungar i bröstet av kastoskovelns ljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
