Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Intet joller, inga chikaner! ropade munnen. Jag vill
hafva ett allvarsamt, ett grundligt svar på den frågan:
hvarför sitter du öfver mig?
Jo – sade näsan med högtidlig röst – Gud har
placerat mig så!
Detta svar hade den egenskapen att – så till
sägandes – tysta munnen på munnen. Han afstod från all
vidare opposition; och som högra ögat redan bragt det
venstra till tystnad, var hela rangstriden lyckligen slutad.
*
Som författaren ej bifogat någon "sens-moral", ville
jag – efter slutad genomläsning – ersätta bristen, d. v. s.
inventera någonting välvist, hvaröfver med fog skulle kunna
skrifvas: "fabula docet". Detta lyckades mig icke, och
förgäfves vaggade blyertzpennan i min ena hand och
papperet i min andra. Imellertid gjorde jag några oförgripliga
reflexioner, dem du här må hålla till godo.
Huru väl, tänkte jag, om fejden mellan de stridiga
samhällselementerna kunde slutas så fredligt, som striden
mellan venstra och högra ögat, mellan munnen och näsan!
Men dertill är ingen utsigt. Börden och penningen, Baal
och Mammon, kämpa i blind förbittring om herraväldet,
och den senare vill icke bättre, än nedrifva den förres
tempel, för att på samma dominerande plats bygga ett nytt
åt sig sjelf. Ingendera ser, att deras anspråk äro lika
underhaltiga och af samma skäl. Ty hvad är väl både
det ärfda namnet och det ärfda kapitalet annat än
transporter af andras förtjenst, de der kunna begagnas och njutas
utan egen? För det förvärfda namnet och det förvärfda
kapitalet må menskligheten gerna knäböja, så vidt de
förvärf väts med ära och användas med sträng hänsigt till
maximen: alla menniskor äro bröder. Men i och med
detsamma metamorfoseras ju börd och penning till dygd och
snille! De tvä sistnämnda äro ock de jure – fast icke de
facto – mensklighetens sanna aristokrater. De allena
kunna, vid någon påkommande opposition mot deras
höghet, svara som näsan svarade munnen: "Gud har placerat
mig så!"
Med dessa och dylika tankar sysselsatte jag mig under
färden. Öckenkänslan stäfjades derigenom, om icke helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:09:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eldbrand/0187.html
