Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som gråta öfver mitt frånfälle. § 3. Arfvingarna böra
för den skull på dag och timme, som exsecutor testamenti
utsätter, hos honom sig infinna för att afhöra testamentet
och sedan gråta. § 4. Gråtandet bör ske inom första
halftimmen, sedan testamentet blifvit med hög och tydlig
stämma uppläst. § 5. Exsecutor testamenti tillser, att
arfvingarna gråta ärligt och icke med pepparrot eller andra
illistiga medel locka tårarna ur sina ögon. § 6. Han tillser
äfvenledes, att de gråta inom första halftimmen; ty gråta
de först inom andra, så sker det troligen blott af
förargelse öfver att de ej kunnat gråta inom första. § 7. Den
arfvinge, som gråter först, får halfva egendomen; den, som
gråter dernäst, får en fjerdedel; den, som gråter dernäst,
lar en åttondedel o. s. v. Den, som ej gråter, vare arflös.
§ 8. All egendom, som arfvingarna ej mäkta gråta sig till,
skall skiftas i lika delar och tillfalla de vitnen, som edligen
intygat, att jag, då testamentet upprättades, hade icke blott
fri vilja, utan äfven – och i synnerhet – sundt förnuft.
§ 9. Dock skall dess förinnan afdragas till arfvode åt
exsecutor testamenti en summa penningar, stor etc. etc. Nog
skulle medvetandet af att hafva gjort ett sådant testamente
vederqvicka mig betydligt under min dödskamp.
Men jag är långt ifrån millionär och af testamentet
blir således intet. I stället för dylikt gyckel lärer väl
min, liksom många andras, vederqvickelse på dödsbädden
bli att konversera med en prest. Och jag har ingenting
deremot. Jag tycker rätt mycket om prester och
allramest om dem, som hafva godt hull, emedan sådana synas
mig bäst qualificerade att åskådliggöra fundamentalsatsen:
ordet vardt kött.
Här anmärker du, att jag hellre bort gifva den fattiga
flickan några slantar till tröst öfver sillens förlust, än gå
och göra ett utkast till ett befängdt testamente. Bror, du
har rätt! Sådant hade visst varit mera moraliskt; men
moralen kommer på sned, da man vill gälla för ung och
får heta svärfar.
När jag hunnit till den i ett af mina förra bref
omnämnda kanalbron, vek jag af ifrån landsvägen och tog,
längs kanalbanken, en både kortare och vackrare väg
till Berg.
Men hvilken svensk kan vandra på stranden af Göta
kanal, utan att förr eller senare erinra sig Platen? Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
