Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Guds fred,!" sade jag. ^Gud signe!" svarade hon.
Sådana äro allmogens helsningstermer. Vi
herrskapsmenniskor säga, som du vet, "ödmjuka tjenare!" då vi komma,
och "ödmjuka tjenare!" då vi gå. Vi börja och sluta våra
samqväm med en och samma slippriga lögn. Och hvad
som ligger mellan slut- och begynnelsepunkten är oftare
krokigt än rakt; hvadan vårt sällskapslif kan, med lika
mycket skäl som evigheten, liknas vid en orm, som biter
sig i stjerten.
"Gud signe!" svarade hustrun och slutade
bestraffningen. Skygg för en främmande herres närvaro, hastade
hon att upphjelpa gossens byxor, aftorka hans tårar, putsa
hans näsa och tilltala honom med några uppmuntrande ord.
Bland annat sade hon: "låt bli att regera, Karl Johan lille,
så slipper du ris!"
Gossen hette således Karl Johan. Det ringare folket
i Sverige vill gerna vara med kronan förenadt genom något
angenämare band, än kronans debetsedel, och uppkallar
derför ofta sina barn efter den, som bär kronan. Epitetet
"lille" behöfver ingen ursäkt, och hvad ordet "regera"
angår, nyttjade hustrun det i den bland svenska allmogen
gängse bemärkelsen. Der betyder det i allmänhet att bära
sig bångstyrigt åt. När ordet först erhöll en så olycklig
karakter, känner jag icke. Aldrig måtte det hafva skett i
vår nu "regerande" konungs tid!
Jag bad hustrun om ett glas vatten. Sedan jag fått
det och tömt det, fortsatte jag min vandring.
Då jag gått ett stycke väg, mötte jag en tjuf, med
thy åtföljande handklofvar och black och gevaldiger. Han
kom förmodligen ifrån Sjögestad tingställe, der extra
ransakning blifvit hållen öfver några hans tillgrepp inom
Gullbergs härad. Jag vill ej neka till att jag tog af mig mössan
för tjufven; men jag nekar till att det skedde af ironi.
Det hade ju varit ytterst gement att håna en värnlös
stackare, kring hvars armar och ben lagen redan spänt
sina jernklor. Min helsning skedde af helt annan orsak.
Jag har nämligen mina egna funderingar om ett och
annat. Så t. ex. tror jag, att jorden hvälfver sig ej blott
kring en materiel, utan äfven omkring en andlig sol. Om
hennes bana kring den materiela solen skall förblifva i
orubbadt skick, fordras bland annat, att hennes massa
förblifver den samma, utan tillökning och utan förminskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
