Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten lustresa, skildrad i bref till Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"O du, som," – så började jag; ty jag visste, att
redbara oden alltid börjas så – "o du, som från simpel
gascognare småningom stigit till Skandinaviens konung! Ej
finnes i hela den omätliga skapelsen något dig simile aut
secundum, om icke tilläfventyrs – – –".
Här kom jag af mig, emedan jag i hast ej kunde hitta
någon passande liknelse. Väl satte jag sporrarna i
hippogryfens sidor, men förgäfves. Han stegrade sig och ville
ej ur fläcken. Redan stod författaresvetten i täta droppar
på min panna. Se! då kom, liksom framkallad af någon
gynsam gudamakt, den gamle rödnäsige Petterson mig till
hjelp. Gubben, som tidigt var ute och larfvade i sina
vaktmästarärender, passerade förbi bänken, der jag satt –
och genast var liknelsen hittad.
"Ej finnes" – så återtog och slutade jag meningen –
"i hela den omätliga skapelsen något dig simile aut
secundum, om icke tilläfventyrs en supares näsa, hvilken är helt
hvit, när hon först instickes i verlden – och ingen anar,
att hon med tiden skall bära purpurn."
Var icke detta en desperat liknelse, eller hur? Dock
nog derom!
Sedan jag ändtligen fått veta, hvad klockan var,
uppgjorde jag min lefnadsplan så här. Tidningarna skulle jag
läsa på sängen, och dermed fortfara tills käringarna
började träta. Då skulle jag stiga upp, kläda mig och
begifva mig till Nyqvarn
[1], der ångbåten väntade, för att med
mig och det öfriga herrskapet afgå till Berg.
Den gunstbenägne läsaren – d. v. s. konungens
trotjenare och Apollos troman, löjtnanten och skalden herr
Wilhelm von Braun – lärer utan tvifvel inse, att denna
plan var en mycket förnuftig plan. Också satte jag den
genast i verket. Jag fattade Aftonbladet och började
flyktigt ögna deri. Efter något ögnande träffade jag en lockande
rubrik, tog då en beqvämare ställning i sängen och läste
sedan med all skälig uppmärksamhet.
När jag läst en stund, blef jag arg.
När jag läst en stund till, blef jag mycket argare.
När jag läst en stund till, blef jag alldeles rasande,
slängde själaspisen – d. v. s. Aftonbladet – ifrån mig,
sprang upp ur sängen samt började, i bara skjortan och under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
