Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekoisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ekoisten[1].
O menniska! var ingen omenniska, då du bedömer
din medmenniska; ty då händer rätt ofta, att du gör henne
orätt. Ofta är det lyte, hvilket du anser för ett moraliskt,
endast ett fysiskt, hvartill lytesinnehafvaren sjelf är alldeles
oskyldig. Såsom bevis och exempel derpå skall jag
berätta ett stycke ur vicepresidenten K—s historia. Hela
verlden ansåg honom för en egoist och likväl var han
blott en ekoist.
Vicepresidenten K., som nyss erhållit sin fullmakt,
reste på landet, för att förströ sig under sommarferierna.
Såsom hofrättsråd hade han varit en stark oppositionsman;
alltid voro han och presidenten af motsatt tanke. Såsom
vicepresident, och sedan han återkommit från landet till
hufvudstaden, visade han sig i ombytt skepnad. Han var
nu alltid af samma tanke, som presidenten; han eftersade
hvad presidenten sade; han var ett eko af presidenten.
Hela verlden häpnade först och fördömde sedan. Han
har sålt sin öfvertygelse för en fullmakt, sade somliga.
Han vill stiga ännu högre, sade andra. Hela verlden
ansåg honom för en egoist, och likväl var han blott en
ekoist.
Saken förhöll sig nämligen på följande sätt:
I grannskapet af det landtställe, der vicepresidenten
nyss efter sin utnämning uppehöll sig, var ett Eko. I brist
på tillräckligt umgänge företog sig vicepresidenten att
konversera med detta Eko, och fortsatte konversationen
stundom hela timmar i sender. Det stackars Eko måste
repetera alla de dumheter, som vicepresidenten sade; ty —
sanningen att säga — var vicepresidenten något dum.
Deröfver blef Eko slutligen förargadt och beslöt att hämnas.
En vacker dag, sedan vicepresidenten både länge och väl
marterat det stackars Eko, fann han sig trött och gäspade
både länge och dugtigt. Men som han härvid olyckligtvis
uraktlät att hålla handen för munnen, passade Eko på
tillfälle och flög in i hans hals. Och der blef det sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
