Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyra bref till Svenska Minerva (mot Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag fick en förmånlig plats, hvarifrån grannlåten med
lätthet kunde öfverskådas. Bredvid mig stod en ung, hygglig
militär, som gerna vecklade in sina fingrar i mustascherna,
liksom Michel Angelos Moses invecklar dem i skägget.
Jag vill kalla honom löjtnant Moses, emedan jag icke känner
hans nomen proprium. Snart anlände processionen.
Först gick mannen med prestafven, högtidlig, som hade
han varit en ny Atlas, som hade han burit himlahvalfvet
på sina skuldror, eller åtminstone Carlavagnen eller
sjustjernorna, och likväl bar han blott en lätt, med fladdrande
krusflor behängd käpp. Så kom likvagnen, svart och
stjernbesådd. Leende anleten blefvo vid anblicken deraf
allvarsamma och de allvarsamma ännu allvarsammare. Sedan
följde en stor mängd sorg vagnar, hvari förnäma menniskor
voro magasinerade, liksom olyckorna i Pandoras ask.
Detta är ju någonting ganska vanligt – yttrade jag
till Moses – och dock har man sagt mig, att vid denna
begrafning skulle ovanliga ting bli att beskåda. Jag tror
jag går hem.
Nej, vänta tills regalierna komma – svarade Moses.
Hvad menas med regalierna – frågade jag.
Publicitetens drottning, måtte väl, liksom andra
drottningar, få hafva sina regalier – genmälte Moses – och
att dessa, sedan hon är död, medfölja i likfärden är väl
icke mer än billigt. Se der kommer regale n:r 1.
En stor slagtardräng framtågade med en röd mössa,
satt på ändan af en såstång.
Det der är en Jakobinermössa – yttrade Moses. –
Af dess nyhet kan man sluta, att salig gumman ej nyttjade
den sedan universitetsåren, och äfven då sparsamt.
Men hvarför bär icke mannen hellre mössan på
hufvudet än på såstången – frågade jag.
Bevare oss Gud – genmälte Moses. – En sådan der
röd mössa är liksom förtrollad, och förrycker ovilkorligen
hjernan på den man, hvars hjessa den betäcker. Först
börjar han betvifla bördens företrädesrättigheter, sedan går
han ännu längre i galenskap, och förnekar penningens
bevisningskraft. Slutligen ropar han "les aristocrates à la
lanterne!" och då varder intet kött frälst.
Gud vare oss nådig! – utropade jag.
Men på en såstång, d. v. s. ett stycke trä – återtog
Moses – kan man utan all fara sätta en sådan mössa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
