Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Festvanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
poesilöshet, som blivit följden av värt hänsynslösa handhavande
av gamla minnen och gamla seder.
Kvinnorna, hemlivets och sedens skaparinnor, ha
framför allt skuld i att den vackra, starka konservatismen
dör ut; att hemlivet allt mer saknar den fasthet och
skönhet, vilka ge djup åt hemkänslorna och åt
fosterlandskärleken.
Jag vill här endast uppehälla mig vid en enda sida
av den nämnda hänsynslöshetens utplattande inverkan,
nämligen den, som yttrar sig i utplänandet av de gamla
festsederna, fordom orubbliga grundlagar i hemmen.
Att en del gamla seder måste komma att övergivas,
sammanhänger med nya livsåskådningar, ändrade
produktionsförhållanden, livligare samfärdsel och andra tidens
drag. Att varje hem kommer att fira sina fester mer
induviduellt, är även en naturlig följd av utvecklingen.
Men många av de gamla bruken äro icke avskaffade
genom något annat inflytande än slapp likgiltighet och
bristande sinne för den glädje och stämning, dessa bruk
medföra. Framför allt ha hållningslöshet och poesilöshet
efterträtt den gamla innehållsrikedomen, emedan man
försummat att ge fasthet och följdriktighet åt de nya bruk,
dem man i varje särskilt hem gör gällande. Ena året
firar man till exempel julen på ett sätt och andra året på
ett annat; den ena anordningen finner husmodern
besvärlig, den andra finner husfadern onödig. Så överger man
dem och det uppslår i festvanorna en rörlighet, under
vilken barnen medvetet lida. »Varför få vi inte detta i
år? Vi hade det ju så i fjol? Ack, låt oss få det så,
som vi förr brukat!» hör man ofta barnen bedja. Och
de röja genom denna sin konservatism en djup etisk och
estetisk självbevarelseinstinkt. Ty det är upprepandet,
vanorna, vilka på alla hemlivets områden bestämma
känslornas djup och innehållsrikedom. Illa sköter därför den
uppfostrare sitt värv, som icke förstår att bruka årets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
