Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - T - Tungrer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tungrer—Turbiniter
1368
Tu’ngrer, germanskt fornfolk.
Tungspat, miner., bariumsulfat,
svavelsy-rad baryt. Brukas som målarfärg, till
framställning av barytpreparat m. m.
Tungspatel 1. Munspatel, med.y instrument
för att trycka ned tungan vid
undersökning av svalget.
Tungsten, miner., Scheelit.
Tungu’s, se följ. ord; fig., person utan
livsglädje och skönhetssinne.
Tungu’ser (ry. tungu’s, av kin. tmig-hu,
män), till den altaiska stammen hörande
nomadiska jägarfolk i O st Sibirien. —
Tungu’siska språket, tungusernas
modersmål, tillhör den ural-altaiska
språkstammen.
Tu’nica, se Tunika.
Tu’nica, lat, anat., hinna, hylle. — T.
albu-gi’nea, vita bindvävshinnor kring organ
och organdelar. —■ T. da’rtos,
bindvävskapseln under huden av scrotum. — T.
pro’pria, slemhinnor; deras
bindvävs-stomme; körtlars bindvävskansiar.
Tu’nica prolffera, bot., hylsnejlika (Skåne,
Öland, Gotland).
Tunica’ta, zooL, tunikater, manteldjur, en av
djurrikets huvudavdelningar.
Tunice’lla, lat, diminutiv av tunica,
överdräkt som bäres av en subdiakon.
Tunici’n, kem., ett slags i manteldjuren
befintlig cellulosa.
Tunfk (fr. tunique, av lat. tu’nica [se följ.
ord]), en kort överklänning.
Tu’nika (lat tu’nica, gr. chito’n), ett
forn-romerskt underplagg i form av en livrock
1. skjorta, utan ärmar 1. med korta dylika;
de romersk-katolska ^ prästernas under
mässkåpan burna klädnad.
Tunika’ter, se Tunicata.
Tu’nkers, se Bunkers.
Tunkins-nästen, ätliga svalbon. Se vid.
Sa-langanen.
Tunna, gammalt rymdmått av växlande
storlek. För spannmål och kol = 1,65 hl.,
för våta och salta varor, smör, mjöl och
rotfrukter = 1,26 hl.
Tunna guld (ty. Tonne Goldes), förr bruklig
benämning på 100,000 daler silvermynt.
Tunnel, eng. (av tun, tunna), välvd
underjordisk gång 1. väg i synnerhet en sådan,
som är anla^-d för trafik.
Tunneläst, äldre rymdmått, motsvarande
visst antal tunnor (t. ex. 10 tunnor sill,
12 1. 15 tunnor öl och smör, 48 tunnor
spannmål).
Tunnland, gammalt svenskt ytmått för jord
= 49,365 ar.
Tu’onela, fi. myt, de dödas under jorden
belägna hemvist.
Tu’onetar, fi. myt, Tuonis maka.
Tu’oni, fi. myt, härskaren över de döda.
Tupa’ia, zooL, trädnäbbmöss, indiskt
däggdjurssläkte av ordn. insektätare.
Tupcadia, fibrer av Urena simata och lohata.
Se Urenafiber.
Tupé (fr. toupet, av mhty. Zopf, isl. toppr,
upprättstående hårlugg), uppkammad
pannlugg.
Tupelostift 1. Lamina’riastift, se
Tupelo-trädet
Tupeloträdet, bot, Nyssa villosa, har ett
mycket tungt och hårt trä, som användes
till svarveriarbeten samt hamnbyggnader.
Rottågorna, som svälla starkt i vatten,
användas i kirurgien under benämningen
tupelostift. Jfr Laminariastift
Tupi’, se Guarani.
Tupo’z, se Manillahampa.
Tupp (av gammalsv. tupper, toppmössa), i
fornsv. hani, hane; hane av hönsfåglar.
Tuppen är en urgammal symbol av ljuset
och elden (’’röd hane", vådeld),
kyrktup-pen symboliserar förkunnaren av Kristi
lära.
Tuppspatt, veter., rörelsesjukdom hos häst.
Visar sig i att bakbenet vid steget
krampaktigt ryckes upp.
Tu quo’que fi’li, lat., "även du, min son", enl.
traditionen Cæsars ord till Brutus, då han
fann denne bland sina mördare.
Tur (fr. tour), omlopp, varv, omgång;
utflykt, resa; bortresan. X Retur;
ordning ; spelt, i kortspel omgång av ett visst
antal givningar; dansk., avdelning av en
dans; hos oss: framgång, lycka; även
liten plätt av löshår. — Tur och retur,
bort- och återresa. — Tur- och returbiljett,
biljett, vilken gäller för såväl bort- som
återresan.
Tu’ra, turkiskt uttal av tugra (se d. o.).
Turacfn, kem., ett hos vissa afrikanska
fåglar förekommande violett färgämne.
Tura’nska språk, äldre benämning på
ural-altaiska språk.
Turba == Turbe (se d. o.).
Tu’rbæ (lat, pl. av tu’rha, hop), kallas i
passionsspel, oratorier o. d. folkets i
handlingen ingripande körer.
Turbann (ital. turbante), österländsk,
särskilt turkisk huvudbonad som består av
ett långt, fint tygstycke, vilket lindas
kring ett slags mössa utan skärm. —
Taga turbanen, bli muhammedan.
Turbe’, turk. (av arab. turàb, jord, stoft),
muhammedansk grav 1. gravvård, särskilt
över stiftaren av en moské.
Turbe’ra (lat. turba’re), oroa, störa,
förvirra. — Turbatio’n (lat turba’tio),
förvirring, bestörtning, oordning. —
Turbu-Ie’ns, bullersam häftighet, oroligt,
stojande väsen. — Turbule’nt (lat. turbuWntus),
bullersam, orolig, upprorisk, stormande.
— T. strömning, se Laminär strömning.
Turbfn (/r. turbine^ av lat tu’rbo, snurra),
mek., en efter vissa principer konstruerad
motor, som drives av strömmande media,
vatten (vattenhjul, vattenkraftsmaskin),
ånga (ångturbin) 1. vind. — Turbinfartyg,
fartyg drivet av en turbinmaskin.
Turbinfter, pl. paleont, förstenade vridna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
