Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Skotasma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1224
Skotasma—Skrymer
Skota’sma, gr. (av skota’zein, förmörka), 1.
Skotodini’ (av sko’tos, mörker, och di’ne,
virvel, svindel), med., en svindelartad
åkomma, varigenom synförmågan
hämmas.
Sko’ter, en urspr. på Irland, sedermera i
Skottland bosatt keltisk folkstam.
Sko’thending, isl., se Halvassonans.
Skothorn, sjöv., det hörn av ett segel, vari
skotet fästes.
Skoti’sm, benämning på den åsikt, som
utvecklades av skolastikern Johannes Duus
Scotus. —■ Skotister, anhängare av
Sco-tus.
Skotodini’, se under Skotasma.
Skotom (1. skåtå’m, av gr. sko’tos, mörker),
med., sjukligt fel 1. lucka i synfältet.
Vissa halvsidiga skotom benämnas
hemi-anopsL
Skotska mattor, dets. som Kidder minst
er-mattor och Three ply.
Skotska skolan, filos., filosofisk riktning i
Skottland på 1700-t. som i reaktion mot
Hume hävdade att det sunda förståndets
grundsatser ha odisputabel visshet.
Skotsk batist, se under Batist.
Skotsk höglandsboskap, grovvuxen,
behor-nad, rödbrun slaktboskapsras.
Skott, skeppsb., lodrät skiljevägg.
Skott, textil., varje särskilt inslag i en väv.
Skraffe’ra, Skraffe’ring = Sgraffera,
Sgraf-fering (se d. o.).
Skraggmalm, geol., ett slags sjömalm.
Skrakar, zooL, se Mergus.
Skral, sjöi\, är vinden, då den nätt och
jämnt ger styrfart för hållning av kursen.
—• Skralna, sjöv., säges vinden göra, då
den alltmera dör ut.
Skrapning, med., operativt ingrepp å hy
pertropiska partier av slemhinnan medelst
skarpkantade slevar.
Skrapnos, gammalt sällskapsspel. Stickor av
olika form och poängvärde skola ur en
hög uttagas en och en med en fin krok
utan att de övriga rubbas, ty eljest går
turen till nästa deltagare.
Skrapstick = Mezzotinto-gravyr (se d. o.).
Skrei, no., ’^stor torsk", benämning på den
lekfärdiga torsken.
Skribe’nt (av lat. scri’ba, skrivare),
skrivare; skriftställare, författare (ofta i
ringaktande bemärkelse). —• Skrible’r, dålig
författare, bläcksuddare, mångskrivare.
Skridfinnar 1. Skritfinnar, en av antika och
medeltida författare använd benämning
på lapparna.
Skriftexpe’rt (av lat. expe’rtus, erfaren), en
i fråga om undersökning av skrift för
identifiering av handstilar sakkunnig
person. — Skriftexperti’s, sakkunnighet i
fråga om identifiering av handstilar.
Skriftgranit, petrogr., pegmatit, där
fält-spaten är genomsatt av kvartsstänglar,
som i brotten påminna om hebreisk skrift.
Skriptofo’n, tonk., en musik- och
sångmaskin.
Skripto’rium, lat. (av scri’ptor, skrivare,
författare), redaktionslokal för en
ordbok.
Skri’ptum, pl. Skripta (lat. scriptum, det
skrivna), skriftlig uppsats, kria.
Skripturi’st, se Scripturist.
Skrivarkramp, Skrivsjuka, se Mogigrafi.
SkrodeVa, skryta, skrävla. — Skrodö’r,
skrävlare.
Skro’fler 1. Skrofulö’s (lat. scro’phulæ, av
scrofa, sugga), med., körtelsvulster,
särskilt på halsen; en oftast hos barn
förekommande kronisk sjukdom, varvid
inflammation lätt uppstår i lymfkörtlar,
ben, hud o. s. v. — SkrofuIö’s, benägen för
1. behäftad med skrofler.
Skrot (ty. Schrot), metallbitar; ett mynts
halt av ädel metall; krig sk., småkuloma i
kartescher.
Skrotblad (ty. Schrotblatt), den med
träsnittet besläktade produkten av ett
grafiskt högtrycksförfarande från slutet av
medeltiden.
Skrotmejsel, mejselformat verktyg för
av-huggning av metallstycken.
Skrot och korn, den vederbörliga finheten
och vikten hos mynt.
Skro’tum, se Serotum. —• Skrota’l, som har
avseende på scrotum (se d. o.).
.Skrott, jaktt., flådd djurkropp av villebråd,
vars kött är värdelöst.
Skrubba 1. Skubbare, sjöv., långskaftad
kvast för däcksrengöring.
Skrubbhyvel, trähyvel med halvrunt stål,
varmed barken och ytan av träet
avskrub-bas.
Skrubbsår 1. Erosio’n (av lat. er o’der e,
skrapa), kirurg., ytlig sårnad, där endast
yttersta hudlagret är skadat.
Skrupelns (av dialektalt skura, sträcka upp,
och päns, bannor), upp sträckning,
ban-nor. — Skrupensa (upp), ge bannor.
Skru’pel (lat. scru’pulum), gammal
apoteksvikt — Vs drachma = 120 cgr.; gammalt
längdmått = ^/ico decimallinje. —
Skrupler 1. Skruppler (av lat. scru’pulus, i en
fotbeklädnad inkommen liten sten, som
förorsakar smärta i foten), pL,
betänkligheter. — Skrupulö’s, betänksam, full av
betänkligheter; överdrivet noggrann.
Skruta’tor, se under följ. ord.
Skrute’ra (lat. scruta’ri), rannsaka,
utforska. — Skruta’tor 1. Skrutatö’r,
rannsa-kare, utforskare; person, som samlar
valsedlar.
Skrutt (av fsv. skratte, tomte, isl. skratti,
trollkarl), dialektord för djävulen, hin
onde.
Skruv, spelt., rysk form av vist.
Skruvbakte’rier, se Bakterier.
Skruvget, zool., se Markhoor.
Skrymer, 7iord. myt., namn, under vilket
Utgårda-Loke i gestalt av en ofantlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
