Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - Scientia et virtus sudore paratur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1188
Scientia et virtus sudore paratur—Scolymus hispanicus
benämning på Christian science (se d. o.)
och dess anhängare.
Scie’ntia et vi’rtus sudo’re para’tur, lat,
ordspr., kunskaper och själsstyrka vinnas
icke utan möda.
Scie’ntia ni’hil a’liud est quam verita’tis
ima’go, lat., vetenskapen är intet annat än
en avbild av verkligheten.
Scifari’n (av fr. scie, såg, och farine, mjöl),
tekn.y en till ornamenter o. a. lyxföremål
använd massa, som består av sågspån,
stärkelsemjöl, lim 1. gelatin m. m.
Scil., förk. för lat. scilicet (se d. o.).
Scilicet, to. (1. sji’-), nämligen,
underförstått.
Scilla, lat. (1. sji’lla), bot., ett till fam.
Lilia’-ceæ hörande örtsläkte med lökstam. —
S. amæ’na, bot., blåstjärna, odlas som
prydnadsväxt jämte andra arter, t. ex.
S. bifo’lia, S. ita’lica, S. sibi’rica. —
S. mariti’ma, sjölöken, som växer i
Sydeuropa, innehåller ett bittert, hart slikt, för
hjärtat giftigt ämne, scillain.
Scillai’n, kem., se Scilla.
Scincus (1. sji’n-), zool., skinksläktet,
ett ödlesläkte i Asiens och Afrikas öknar.
Hanen av en art, "skinkmarin" 1.
"stinkmarin", har sedan forntiden haft
medicinsk användning och varit föremål för
mycken övertro.
Scintille’ra (av gr. scinti’lla, gnista),
blixtra, gnistra, tindra. — Scintillatio’n
(lat. scintilla tio), blixtrande, gnistrande,
tindrande (särskilt fixstjärnornas) ; fys.,
den med mikroskop iakttagbara ljusblixt,
som uppträder, då en a-partikel (se
Radium) 1. annan hastig partikel träffar
en fluorescerande platta. —
Scintillome’-ter (av gr. me’tron, mått), astr., apparat
för undersökning av fixstjärnornas
scin-tillation.
Sciolto, ital. (1. sjå’ltå), tonk., fritt,
obundet, med lätt föredrag.
Sci’olus, lat. (av sci’re, veta), person, som
tror sig veta allt; näsvis människa.
Scio’ptikon, se Skioptikon.
Sci’pio, binamn till en gren av den
patri-ciska familjen Cornelius i det gamla Rom.
Sci’re tu’um ni’hil est, ni’si te sci’re hoc
sci’at a’lter, lat., "vad kan det gagna du
vet, när ej någon vet, att du vet det".
Sci’re vo’lunt o’mnes, merce’dem so’lvere
ne’mo, lat., "veta det vill envar; omaka
sig därför vill ingen". (Juvenalis.)
Sciri, forngermanskt folk.
Sciro’cco (Z. sji-), se Sirocko.
Sci’rpeæ 1. ScirpolMeæ, bot., vassväxter, en
underfamilj av fam. Cypera’ceæ.
Sci’rpus, bot., ag, säv, vass, artrikt svenskt
kärr- och vattenväxtsläkte tillhörande
fam. Cypera’ceæ. — S. acicula’ris, nålsäv,
allmän strandväxt. — S. lacu’stris,
kolvass, säv, allmän i vatten, användes till
mattor o. d.; de unga skotten ätliga. —
S. mari’timus, havssäv.–S. palu’stris,
knappsäv. — S. silva’ticus, skogssäv. —
S. graci’lis m. fl. utländska arter odlas
som dekorationsväxter.
Scirrho’ma, se under följ. ord.
Sci’rrhus {gr. ski’rrhos), med., hård
kräftsvulst. — Scirrho’ma, kräftartad svulst.
—• Scirrhö’s, som angår scirrhus.
Scissa’lier {mlat. scissi’liæ, av lat. scindere,
skära, klyva), pl., mynt, som vid
präglingen fått en spricka 1. något annat fel.
— Scissi’bel, delbar, som kan klyvas. —
Scissio’n (lat. sci’ssio), klyvning,
splittring, skilsmässa. Scissu’r (lat.
scis-su’ra), spricka, rämna; med., insnitt.
Sciu’ridæ, zooL, gnagarefamiljen
Ekorr-d j u r. Se Sciurus och Sciuropterus.
Sciuroi’des, bot., liknande en ekorre (-svans).
Sciuro’pterus ru’ssicus, zooL, flygande
ekorren, finnes i Sibirien, Ryssland och
Finland.
Sciu’rus vulga’ris, zool, ekorren.
Sclera 1. Sclero’tica, anat., senhinnan, hårda
ögonhinnan.
Sclera’nthus, bot., knavel, växtsläkte
tillhörande fam. Caryophylla’ceæ. — S.
a’n-nuus, tandknavel, grönknavel. — S.
pe-re’nms, vitknavel.
Scle’rema, med., se Sklerodermi.
Sclerode’rma (av gr. sklero’s, hård, och
de’rma, hud), bot., svampsläkte bland
gasteromyceterna. — S. vulga’re,
rottryffel, förekommer i s. Sverige och förväxlas
ofta med äkta tryffel men är giftig.
Sclerode’rmia, med., se Sklerodermi.
Sclerophy’lla, bot., med fasta blad.
Sclero’poa ri’gida (syn. Poa r.), bot.,
styv-gröe.
ScIero’tica, se Sclera.
Scleroti’nia, bot, ett släkte bägarsvampar,
varav många arter parasitera på
kulturväxter. — S. cinere’a, stenfruktmögel, —
S. fructige’na, kärnfruktmögel. — S^
fuckelia’na, stjälkmögel. — S. libertia’na,
rotfruktsröta. — S. trifolio’rum,
klöver-röta.
Scierotio’phila, bot., växande på Sclero’tier.
Sclero’tium, bot., se Sklerotium.
Sco’lex, med., benämning på binnikemaskens
huvud, sedan det befriats från den för
blåsmaskstadiet utmärkande blåsan.
Scolio’sis, se Skolios.
Scoli’thus, geoL, krypspår efter maskar på
skiktytor av vissa sandstenar; utfyllda
maskrör 1. luftrör i sandsten.
Scolo’chIoa festuca’cea, bot., vassvingel, ett
mindre vanligt svenskt strandgräs.
Scolopa’cidæ, zool, vadarfamiljen S n ä p p
-fåglar.
Scolopa’cinæ, zool., beckasinfåglar.
Sco’Iopax rustico’la, zool., morkullan.
Scolope’ndrium vulga’re, bot., hjorttuBga, en
sällsynt gotländsk ormbunke.
Sco’lymus hispa’nicus, bot., guldtistel,
gull-rot, medelhavsväxt av fam. Compo^sitæ,
odlad för sina ätliga rötters skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
