Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - O - ord. ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord.—Orera
963
ord., förk. för ordinarie; på recept för
ordinerat av.
Orda’l, se Ordalier.
Ordalieböna, hot., se Kalaharbönor.
Orda’lier, pL av Orda’l 1. Orda’lium, mlat.
(av angl. ordål, ty. Urtheil, dom),
gudsdomar, ett under medeltiden använt sätt
ätt anställa farliga prov (t. ex. eld- och
vattenprovet) med anklagade, för att
därigenom liksom bereda försynen tillfälle att
genom en lycklig 1. olycklig utgång fria 1.
fälla.
Orden (av lat. o’rdo, rad, ordning), världslig
1. andlig förening, stiftad för något
särskilt ändamål och bunden genom vissa
regler, ordensregler; samfund, vars enda
föreningsband utgöres av ett av landets
regent åt medlemmarna utdelat
utmärkelsetecken. — Ordensbiskop, en av
konungen vanligen bland stiftsbiskoparna,
utnämnd biskop, som å Serafimerordens
stora högtidsdag förrättar gudstjänst i
slottskapellet i Stockholm. —
Ordensgeneral, titel för jesuitordens högste
styresman. — Ordenshistoriograf, en av
ämbetsmännen i Serafimer-, Svärds-,
Nord-stjärne- och Vasaordnarna. —
Ordens-insignier, ordenstecken. — Ordenskansler,
en av storofficianterna (de högsta
ämbetsmännen) inom nämnda ordnar. —
Ordenskapitel, församling av en ordens
medlemmar. — Ordenskaplan, biträde till
ordensbiskopen.
Ordentlig, da., no., ordinarie, lagtima.
0’rder (fr. ordre, av lat. o’rdo, ordning),
förordning, befallning, uppdrag; krig sk., av
förman utfärdad befallning; handelst.,
beställning, tingande av varor; ombud,
rättsinnehavare, person, på vilken en skuldsedel
överlåtes.
Order in council, eng. (1. å’rdör in ka’unsill),
kunglig befallning, utfärdad av regenten
på tillstyrkan av hans råd.
Order of the garter, eng. (1. å’rdör åvv the
ga’rter) = Garterorden (se d. o.).
Ordinalia, Ordina’ntier, Ordina’rie,
Ordi-ne^ra, Ordinä’r m. fl., se under följ. ord.
0’rdo, pl. 0’rdines, lat., rad, ordning,
avdelning, klass, stånd; kyrkoämbetet. —
Or-dines majo’res et mino’res, "de högre och
lägre kyrkliga ämbetena", ett slags
rangordning inom katolska kyrkan. —
Ordi-na’lia 1. Ordina’ltal, pl., språkv.,
ordningstal. — Ordina’nd 1. Ordina’ndus, person,
som skall vigas till präst. — Ordina’ntia,
nylat., kyrklig förordning. — Ordinaria’t,
en ordinarius’ ämbete; en av biskopen vald
myndighet, som jämte honom utövar den
andliga rättskipningen inom stiftet. —
Ordinarie (lat. ordina’rius), vanlig,
fastställd, stadgad i lag; på stat anställd
(äm-bets- 1. tjänsteman). Jfr Extraordinarie.
— Ordina’rio, ital., tonk., på vanligt sätt.
—• Ordina’rius, eg. till vanliga ordningen
hörande; benämning på en romersk-
katolsk biskop. — Ordina’ta, mat., se
Koordinater. — Ordinatio’n, förordnande,
föreskrift (given av läkare); invigning till
prästämbetet. — Ordlne’ra {lat. or dina’re),
förordna, föreskriva (t. ex. medicin);
inviga till prästämbetet. — Ordinä’r {lat.
ordina’rius), vanlig, bruklig, alldaglig;
medelmåttig.
Ordonnans {1. årdånna’ngs; fr. ordonnance,
av lat. ordina’re, förordna), eg. befallning,
anordning, föreskrift; hos en överordnad
1. vid ett ämbetsverk anställd
militärperson, vars uppgift är att utföra
tjänsteuppdrag. — Ordo|inansofficer, officer,
anställd som ordonnans. — Ordonnatö’r,
person, som förordnar, anvisar. —
Ordon-ne’ra, befalla, förordna, påbjuda.
Or doublé, fr. {1. år doble/), guldpläter ad
koppar 1. mässing.
Ordovi’cium, Ordovi’ciska systemet, geol.,
motsvarar det som vanligen kallas
under-silur.
Ordre, pl. Ordres, fr. (Lårdr), order (se d. o.),
förordning, befallning; uppdrag. — Ordre
de bataille (1. - dö bata’j), slagordning. —
O. de la légion d’honneur, se Legion
d’hon-neur. — O. de la toison d’or {1. - dö la
tåaså’ng dår). Gyllene skinnet, österrikisk
och spansk riddarorden. — O. du
Saint-Esprit {1. - dy sängt äspri’).
Helgeands-orden, förr en fransk riddarorden. —
Ordres (Z. årdr), pl., handelst., ombud,
rättsinnehavare, person, på vilken en
skuldsedel överlåtes. — Beordra,
uppdraga, förordna; avgiva order, beställa,
rekvirera.
Ordu’, turk., "läger"; turkisk armékår.
Orea’der (gr. oreia’des, av o’ros, berg; lat.
orea’des), gr. myt., bergnymfer.
Orea’des, lat. (av gr. o’ros, berg), hot., på
berg. — Oreoseli’num, hot., heic^s-Seliniim
(se d. o.).
Oreg., förk. för nordamerikanska staten
Oregon.
Oregonceder, se Cupressus.
Oregonfolken {1. å’rrigån-), en grupp av
Nordamerikas indianer.
Orei’d, en metallegering, bestående av
koppar och zink.
Ore’ithyia, gr. sag., en attisk prinsessa,
bortrövad och äktad av Boreas
(nordanvinden).
Orelli’n, kem., ett gult färgämne, som
inne-hålles i drogen orleana (se d. o.).
Ore’mus, lat., låtom oss bedja. Inledningsord
till alla katolska kyrkoböner.
Orenda, irokesiskt ord för Manito (se d. o.).
Oreocfncla, zooL, guldtrast.
Oreodo’ntidæ, paleont., en utdöd familj
par-tåiga hovdjur.
Oreodo’xa, hot., palmsläkte i Västindien och
Sydamerika. — O. olera’cea, Antillernas
k å 1 p a 1 m. — O. re’gia, kungspalm.
Ore’ra {lat. ora’re), tala, hålla tal. — Ora’tio,
lat., tal, bön. — O. domfnica, Herrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
