Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - M - Maneter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8B2
Maneter—Manicure
mängd tyska minnesångare. Finnes i
Heidelberg.
Mane’ter (av fornsv. mar, hav och net,
nässla), zool.y Acale’phæ, geléartade,
klock- eller skivlika polypmedusor. Vid
våra kuster förekomma den blåaktiga
öronmaneten, Aure’lia aurito, och den
gulröda hårmaneten, Cya’nea capilla’ta,
som vid beröring framkallar sveda.
Ma’nfred, tyskt mansnamn (fordom
Mag-hinfrid, av maghin, isL magn, storhet,
kraft, och frid med samma betydelse som
nu).
Ma’nga, sp. (av lat. ma’nica, ärm),
mexikansk mantel.
Manga, negerfolk i nordvästliga Bornu.
Ma’nga, zooL, en liten japansk makakapa,
Si’mia specio’sa.
Manga’iba, bot., Hanco’rnia specio’sa,
tillhörande fam. Asclepia’deæ, i Brasilien, är
bekant för sina välsmakande frukter.
Mangabe’irakautschuk, se Hancornia.
Manga’ber, zooL, se Cercocebus.
Mangal, turk., kolbäcken av koppar, som
användes inomhus mot den mest bitande
kölden.
Mangaliczasvinet (1. mangali’tsa-), Ungerns
yppersta svinras.
Manga’n, kem., ett i naturen, merendels i
förening med syre, tämligen allmänt
förekommande metalliskt grundämne av
gråvit färg. Användes i legeringar,
företrädesvis med järn. — Manganalbumina’t,
farm., ett äggvitepreparat med mangan.
Användes vid blodbrist. —
Mangananda-lusi’t, miner., en gräsgrön varietet av
an-dalusit.—• Manganapati’t, miner., en
manganrik apatit. — Mangana’ter,
mangan-syrade salter. — Manganblände 1.
Ala-bandi’n, miner., förening av mangan och
svavel. — Manganbrons, vanlig brons av
koppar och tenn med någon halt av
mangan. — Manganepido’t, miner., en varietet
av epidot. — Mangane’sium, ett annat,
obrukligt namn på mangan. — Manganfn,
legering av mangan, koppar och nickel.
— Mangani’t, ett grått mineral, som
består av manganoxidhydrat. —
Manganjärn, met., tackjärn med halt av mangan.
— Röd mangankisel, miner., ett av
kisel-syrad manganoxidul bestående mineral.
—- Mangankoppar, legering av koppar och
mangan. — Mangannysilver, legering av
mangan, koppar och zink. —
Mangano-fy’ll, miner., svart, jordartat
manganmineral av hausmannitens
sammansättning. — Manganosft, miner., ljusgrönt,
rubinskimrande mineral av manganoxid.
— Manganoxid förekommer såsom
mineralet braunit (se d. o.). — Manganspat,
ett av manganoxidul och kolsyra
bestående mineral. — Manganstål, stål med 10
—14 proc. manganhalt. —
Mangansuper-oxid Brunsten (se d. o.).
Mangba’ttu, centralafrikanskt folk.
Ma’ngel, ty., brist.
Mangi’fera, bot., mangoträd, tropiskt
trädsläkte av fam. Anacardia’ceæ. — M.
i’n-dica, är tropikernas viktigaste fruktträd
med gula, välsmakande stenfrukter.
Kärnorna, barken och bladen äro officinella.
— M. lauri’na, i Indiska arkipelagen har
likaledes välsmakande frukter,
mango-plommon.
Mangkassa’rer = Mankassarer (se d. o.).
Manglebark, se Mangrovebark.
Ma’ngo, lat., hästbytare, hästprånglare,
månglare, som putsar upp gamla saker
för att sedan sälja dem med vinst;
slavhandlare. — Mangoni’, förfalskning av
läkemedel.
Ma’ngo 1. Ma’ngoträd, bot., se Mangifera.
Ma’ngold, bot., se Beta.
Mangosta’ner, de välsmakande
apelsinlik-nande frukterna av Garci’nia
mango-sta’na, tillhörande fam. Guttijeræ, i det
tropiska Asien.
Ma’ngoträd, bot., se Mangifera.
Mangrove (1. -gråV), bot., tropisk
växtformation, vars med luftrötter försedda träd
och buskar i vatten med dybotten bilda
osunda s. k. mangroveskogar.
Mangrove-floran tillhör bl. a. familjerna
Combreta’-ceæ, Myrsina’ceæ, Rhizophora’ceæ och
Verbena’ceæ. — Mangrovebark 1.
Manglebark, garvämnesrik bark av
mangrove-trädet Rhizo’phora mangle. —
Mangrove-trä, den vackra veden av åtskilliga
man-groveträd.
Mangu’ba, bot., se Hancornia.
Mangu’stsläktet, zool., Herpe’stes, ett släkte,
som hör till skunkdjurens familj. Dess
mest bekanta art är ichneumon (se d. o.).
Manhattan (/. mänhä’tn), utdöd indianstam,
som bebodde ön Manhattan i New
Yorkviken.
Manhem (fornsv. Manheimar), nord. myt.y
~ Svithjod (se d. o.); senare även =
Mid-gård (se d. o.).
Mani’ (av gr. mani’a, raseri, ursinne),
galenskap, förryckthet; orimlig, okuvlig
förkärlek för något, vurm.
Mani’a, gr. (av mai’nesthai, rasa), med.,
mani, ursinne, raseri. — Maniaka’lisk,
lidande av mani. — Mania^ker, av mani
behärskad person.
Ma’nia, rom. myt., en underjordisk gudinna,
moder till spöken och fantom.
Maniaka’lisk, Mania’ker, se under Mania, gr.
Ma^nica (lat. av ma’nus, hand), ärm,
filtrer-duk. — Ma’nica Hippo’cratis, lat., eg.
Hip-pokrates’ ärm; med., filtrum eller påse,
varigenom flytande läkemedel silas.
Ma’ni cana’ni, se Maconaträd.
Manichéer, se Manikéer.
Manicure, fr. (1. -ky’r; av lat. manus, hand,
och cu’ra, vård), vård av händerna
(naglarna). — Manicurist, person, som har
manicure till yrke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
