Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J - Jordpäron ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordpäron—Journal des savants
659
Jordpäron, 6ot., se Apios, Även skämtsam
benämning- på potatis.
Jordreva, bot., se Glechoma.
Jordrök, bot., se Fumaria.
Jordschellak, dets. som rött akaroidharts (se
d. o.).
Jordsmörblomma, bot., se Ranunculus
hyper-boreus.
Jordsvin, zool., ett släkte afrikanska
däggdjur, Orycte’ropus. Köttet ätes färskt, rökt
och saltat.
Jordtermome’ter, se Geotermometer.
Jordtistel, se Cirsium.
Jordtopp, bot., se Ajuga.
Jorduggla, zool., se Asio.
Jordvax, se Ozokerit.
Jordärta, bot., se Voandzeia.
Jordärtskocka, bot., se Helianthus.
Joris (Z. jå-), holländsk namnform för Georg.
Joriszia’ner, se Davidister.
Jormungand, nord. myt., Midgårdsormen.
Jormungrund, nord. myt., underjorden.
Jo’rmunrek, i Eddoma benämning pà den
mäktige östgotiske konungen Ermanarik,
kring vilken en forntysk och fornnordisk
sagokrets knutit sig.
Jorna’da, sp. (1. sjår-), eg. dagsresa;
benämning på akterna i det äldre spanska
dramat.
Jo’rsala, fornnord. geogr., genitivform av det
fornnordiska namnet Jorsalir, Jerusalem.
— Jorsalafa’re, Jerusalemsfarare,
tillnamn för åtskilliga personer, som besökt
det Heliga landet.
Jo’rund, fornnordiskt mansnamn (av jor,
häst), hästvän. Buret av en konung,
tillhörande Ynglingaätten.
Jo’rvard, fornnordiskt mansnamn (av jor,
häst, och vörör, vårdare), hästvårdare.
Jo’rvik, nordmännens namn på York i
England.
Jo’safat, hebreiskt mansnamn, Jehovah är
domare. Buret av en konung i Juda rike.
Jo’safats dal, eg. dalen där Jehovah dömer;
den ort (enl. traditionen Kidron-dalen),
där yttersta domen en gång skall äga rum.
José, sp. {1. sjåse’), Josef; roll i operan
’’Carmen" av FJizet.
Jo’sef 1. Jo’seph, hebreiskt mansnamn,
Jehovah föröke. Buret av patriarken Jakobs
älsklingsson, av Jungfru Marias man och
av två romersk-tyska kejsare. Motsvarar
kvinnonamnet Josef i’na, fr. Josephine {1.
-fi’nn), svenskt och franskt
furstinnenamn.
Josefi’na, astr., en av småplaneterna.
Josefini’sm, benämning på österrikiske
kejsaren Josef II :s kyrkopolitiska system.
Josefi’nos 1. Afrancesa’dos, sp., anhängare
av konung Josef i Spanien (1808—13).
Josefi’ter, "gammalmormoner", vilka strängt
fasthålla vid de av mormonismens stiftare,
Joseph Smith, framställda principerna
samt förkasta månggiftet.
Josi’a 1. Josi’as, hebreiskt mansnamn, Je-
hovah stöder. Buret av en konung i Juda
rike.
Josshus (förvrängning av port. deos, gud,
och eng. house, hus), benämning på
buddhatempel på ett europeiskt
blandspråk bland befolkningen i kinesiska
sjöstäder.
Jo’sua, mansnamn {hebr. Jehosju’a, gr.
Iesu’s, lat. Jesus, se d. o.). Jehovah är
frälsning. Buret av Moses’ tjänare, som
införde israeliterna i Kanaans land.
Jota, sp. (1. sjå’ta), en spansk dans.
Jo’ta, se lota.
Jote’rade konsonanter (av gr. iota, se d. o.)
= Mouillerade språkljud (se d. o.).
Jothio’n, farm., dijodhydroxipropan.
Användes som jodostarin (se d. o.).
Jotniska avdelningen, geoL, röda
sandstens-avlagringar i Sverige och Finland, äldre
än kambrium.
Io’tunhem, nord. myt.. Jättehem, jättarnas
värld utanför Midgård.
Jouaillerie, se Joaillerie.
Joubertes, fr. (1. sjobärt), ett slags
Bor-deauxvin.
Joué, fr. (1. sjoe’), ett franskt rödvin.
Jouera (Z. sjoe’ra, fr. jouir), njuta. — Jouet,
fr. {1. sjoä’), leksak. — Jouissance (Z.
sjois-sa’ngs), njutning; åtnjutande; handelst.,
räntegottgörelse. — Joujou (1. sjo’sjo’),
leksak.
Joukahainen 1. Joukamoinen, fi. myt., Ainos
broder, som sökte mäta sig med
Väinä-möinen i vishet och sång.
Jouko, fi. myt., förk. för Joukahainen. —
Joukola, fi. myt., Joukahainens hem.
Joule {1. dja^ol), fys., den energimängd, som
en elektrisk ström på 1 ampère utvecklar
pr sekund, då den genomflyter ett
motstånd på 1 ohm. Joule, förk. J. En J. — 10^
erg.
Jour, fr. il. sjor, försv. sjur), dag; dager;
dagstjänst. Jfr A jour. — Jour fixe (1.
- ficks), eg. fast dag; mottagningsdag. —
Jours complémentaires (Z. -
kångplemang-tä’r), de 5 1. 6 fyllnadsdagar, som vid årets
slut följde i den franska
revolutionskalendern. — Jourhavande, tjänstgörande
för dagen. — Hava jouren, hava dagen 1.
vakten, tjänstgöra för dagen. — Ils sont
passés, ces jours de fete (1. ill sång pase’
sä sjor dö fät), festdagarna äro förbi. —
Journa’l, dagbok, dagiista; dagblad,
tidskrift. — Journalier, fem. Journalière (Z.
sjornalie’, -ä’r), föränderlig, ombytlig,
nyckfull med för var dag olika utseende.
— Journali’sm, tidnings
väsende.—Journa-li’st, tidningsman. — Journalistisk,
tidningsskriveri.
Journal des débats, fr. (1. sjorna’ll dä deba’),
fransk, numera republikansk tidning,
grundad 1789.
Journal des savants, fr. (1. sjorna’ll dä
sa-va’ng), en i Paris utg., 1665 grundad
litteraturtidning, den äldsta i sitt slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
