Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I - Ignabergakalksten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
Ignabergakalksten—Ikon
Ignabergakalksten, geol.y ici^it fossilförande
kalksten från Ignaberga i Skåne,
tillhörande kritsystemet.
Ignam, hot., Diosco’rea saWva, brödroten, en
i de varma zonerna förekommande växt
med närande rötter, som användas i st. f.
bröd. Se vid. Yams.
Ignamentstärkelse, se Arrowrotstärkelse,
Igna’r, lat., okunnig.
Igna’tia ama’ra, se Faba S:ti Ignatii.
Ignatia’ner, se under Ignatius.
Igna’tiibönan, se Faba S:ti Ignatii.
Igna’tius, latinskt mansnamn (av i’gnes eld),
den eldige. Buret av jesuitordens stiftare,
L Loyo’la. — Ignatia’ner, jesuiter.
Igna’vis se’mper fe’riæ, lat., ordspr., den late
har alltid helgdag.
Ignesce’nt, se under Ignis.
Ignia’rius, lat., bot., nyttig till bränsle.
I’gnis, lat., eld. — Igni’cola (av lat. co’lere,
dyrka), elddyrkare. — Ignis fa’tuus,
lyktgubbe. — I. purgato’rius, skärseld. —
I. sa’cer, se Ergotism.—I. Sa’ncti Anto’nii
= Antoniuseld (se d. o.). — rgnem i’gni
a’ddere, eg. lägga eld till eld; gjuta olja
på elden. —• Ignesce’nt (av lat. igne’scere,
fatta eld), lättantändlig, uppblossande.
Ignipunktu’r, med., bränning med glödande
nål 1. d.
Ignitio’n, kem., förbränning till kalk 1. aska.
Ignoble, fr. (1. injå’bbl, av lat. igno’bi’lis)
1. Ignobel (L ingnå’b-), oädel, dålig. )(
Nobel.
Ignominie, fr. (1. injåmini’) 1. Ignomfnia,
lat., skymf, skam, vanära. — Ignominiö’s,
skymflig, neslig. — Cum ignominia, med
skymf, på skymfligt sätt.
Ignora’ns, Ignora’nt, se under Ignorera.
I gnor a’nt bröder {fr. frères ignorantins, lat.
fra’tres ignora’ntiæ), en på 1700-t. i
Frankrike stiftad romersk-katolsk
lek-mannakongreation, med syfte att
avgiftsfritt undervisa gossar i religionens
grunder.
Ignora’ntia cra’ssa, lat., grov okunnighet. —
I. fa’cti, okunnighet om ett sakförhållande.
— I. ju’ris 1. le’gis, obekantskap med lagen.
— I. le’gis no’cet, obekantskap med lagen
skadar, d. v. s. skyddar ej för straff.
Ignorantfner och Ignorantfn-orden =
Ignorantbröder (se d. o.).
I gnor a’tio ele’nchi, se under Elenchus.
Ignore’ra (Z. ingnår-, fr. ignorer [Z. injåre’],
lat. ignora’re), ej veta, ej känna, vara
okunnig om; ej vilja känna 1. veta;
förbise. — Ignora’ns, okunnighet. — Ignorant,
fr. (1. ingjåra’ng, försv., ingnåra’nt),
okunnig; okunnig människa.
Igno’ti nu’lla cupi’do, lat., efter det obekanta
har man ingen åtrå. (Ovidius.)
Igorkvädet, Igors härtåg, Sången om, det
viktigaste av ryska litteraturens alster
från 12 :e årh.
Igorro’ter, folkstam på Filippinerna.
Igua’na 1. Legua’nsläktet, zooL, ett i Syd-
amerika hemmahörande släkte av stora,
ätliga ödlor, bland vilka I. tuberculata är
den mest bekanta.
Igua’nodon 1. Iguanosa’urus (av iguaJna [se
d. o.] och gr. odu’s, tand 1. sa’uros, ödla),
paleont., jätteödla, ett till urvärldens
fauna hörande ofantligt stort, växtätande
lantdjur. Jfr Dinosauria.
Igu’men, ry., abbot. — Igu’menja, abbedissa.
Iguvi’nska tavlorna, se Eugubinska tavlorna.
1. H., förk. för Jesus (se I. H. S.) samt för
lat. jacet hic, här vilar.
Ihitya, se Shoreaträ.
I-ho-tuan, kin., "frivillig fosterländsk
förening", mot utlänningarna riktad kinesisk
förening, bildad i början av 1900-t. i
samband med det s. k. boxarupproret.
1. H. S., ett Kristusmonogram, bestående av
de två första och den sista bokstaven i
Jesusnamnet på grekiska, sedermera
uttytt Je’sus Ho’miniim Salva’tor, Jesus,
människornas frälsare, 1. In hoc signo
(vinces), i detta tecken (skall du segra).
Ihtijath, turkiska härens reserv.
Ihtisab-naziri, polischefen i Konstantinopels
turkiska delar.
Ijar, andra månaden (maj—^juni) i judarnas
festår, den åttonde i deras borgerliga år.
Ijob, se Job.
Ijsselrasen (Z. ejsel-), holländsk
nötboskapsras.
IK,, förk. för immunkropp.
Ika’n-rot, bot., en starkt kryddaktig,
blodrenande rot från Kina.
Ika’rier 1. Ikarfster, anhängare av de läror,
vilka den franske kommunisten Cabet
framställde i sin "Voyage en Icarie" (resa
till Ikarien). Mönsterstaten, Ikarien, var
uppkallad efter Ikaros (se d. o.).
Ika’rios, gr. sag., en atenare, som visat
gästfrihet mot guden Dionysos (Backus) och
till lön därför av denne erhöll vinrankan
och vinodlingen.
Ikarfster, se Ikarier.
Fkaros, gr. sag., som jämte sin fader,
Dæ-dalus, på av denne förfärdigade vingar
flydde från labyrinten på Kreta, flög för
nära solen, så att vaxet, som sammanhöll
vingarna, smälte, varpå han nedstörtade
och drunknade i den del av Egeiska havet,
som efter honom kallades Ikariska havet.
Ikeli’t, petrogr., en gröngrå, talkliknande
mineralblandning.
Ikli’l, astr., stjärna i stjärnbilden
Skorpionen.
Iko’n {gr. eiko’n), bild. I grekisk-katolska
kyrkan kallas bilder av Kristus, Jungfru
Maria och helgonen ikoner i motsats mot
avgudabilder 1. idoler (se Idol). —
Iko’-nisk, avbildad, liknande. — I. bildstod,
konstt., staty i kroppsstorlek. )(
Kolos-sa 1 s t o d. — Ikoniskt kapitä’1, en med
människo- 1. djurfigurer sirad kapitälform,
som i synnerhet förekommer i den
romerska byggnadsstilen. — Ikoni’sm, bildlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
