Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - Harmalin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Harmalin—Harrit
557
sen för den sista, avgörande striden mellan
gudsriket och världsmakten.
Harmali’n, kem., turkiskt rött, en vacker och
hållbar färg.
Harmatta’n, en kvävande östlig vind, som
stundom blåser på n. Afrikas v. kust.
Harmofo’n, miner., korund.
Harmoni’ {gr. harmoni’a), överensstämmelse
mellan delarna av ett helt, enighet; tonk.,
den med lagarna för välljudet
överensstämmande liktidiga föreningen av toner
till ett helt; ackord, konsonant ackord,
treklang; samljud, samklang, välljud. —
Harmonilära, läran om ackorden. —
Harmonimusik, musik av endast
blåsinstru-menter. — Harmoniorke’ster består av
idel bleck- och träinstrument samt
vanligen slagverk. — Harmonie’ra,
överensstämma; leva endräktigt, stå i gott
förhållande.—Harmonisk, harmonilära, läran
om harmonierna. —■ Harmo’nika, flera
instrument (glas-, drag- och
munharmo-nikor), där tonerna frambringas genom
stämda glasklockor 1. metalltungor. —
Harmoniko’rd (av gr. cho’rde, sträng),
ett stränginstrument, en kombination av
orgel och piano. — Harmo’nisk,
överensstämmande, samstämmande; välljudande.
—• Harmoni’st, kännare av harmonien. —
Harmonisti’k, teoL, den vetenskap, som har
till uppgift att bringa de bibliska
skrifterna i harmoni med varandra genom
förklaring av motsägelserna i dem. Jfr
Evangelieharmoni. — Harmonome’ter (av
gr. me’tron, mått), välljudsmätare.
Harmo’nia, gr. sag., en dotter till Ares och
Afrodite; astr., en planetoid.
Harmo’nia præstabili’ta, lat., den
förutbestämda harmonien 1. en av Gud på förhand
fastställd överensstämmelse mellan själ
och kropp, en av den tyske filosofen
Leihniz^ lärosatser.
Harmonisk, Harmoniko’rd m. fl., se under
Harmoni.
Harmo’nisk proportion, mat., säges råda
mellan tre storheter, om deras inversa
värden utgöra en aritmetrisk serie. —
H. serie 1. progression, mat., serie av
storheter, i vilken överallt tre på varandra
följande termer äro i harmonisk
proportion. — Harmoniskt medeltal 1. medium,
H. medelproportional, mat., kallas en
storhet som med två givna storheter bildar en
harmonisk proportion, i vilken de givna
storheterna bilda de yttersta termerna.
Harmom’ster 1. Harmoni’ter, en i slutet av
1700-t. stiftad pietistisk sekt, som för att
tillämpa kristendomen i dess enkla urform
emigrerade till Amerika och där 1803
grundade byn Harmony i närheten av
Pittsburg. Sekten förkastade äktenskapet
och hyllade åsikten om
egendomsgemen-samhet.
Harmo’nium, tonk., kammarorgel, ett
tangentinstrument, liknande orgeln.
Harmonome’ter, se under Harmoni.
Harmo’ster {gr. harmostai), ämbetsmän i
det gamla Sparta.
Harmoto’m, miner., ett mineral, tillhörande
zeolitgruppen.
Harmsol, "sol i sorgen", isländskt, religiöst
drapa från omkr. år 1300.
Harmynta, hot., se Clinopodium.
Harna, zoot:, se Antilope.
Ha’rnesk (av kelt. haern, haiarn, järn; fr.
harnais, ital. arnese), krigsk., järn- 1.
stålbetäckning för bröst och rygg; brynja;
geoL, slintyta, glidyta.
Harold, engelsk form av Harald.
Harpa {ital. arpa, fr. harpe), tonk., ett av
de äldsta kända stränginstrument, har
vanligen formen av en triangel och är
försedd med resonansbotten; låda med botten
av längsgående järnstänger för sortering
av grus, sand, stybb ur träkol o. s. v.
Ha’rpago, lat. {gr. harpa’ge), änterhake,
stormhake; brunnshake.
Ha’rpagon {franskt uttal: arpagå’ng),
girig-buk. Benämningen härleder sig från
namnet på huvudpersonen i den franske
författaren Molières lustspel "L^avare" (Den
girige).
Harpastum, ett slags bollspel.
Harpeggio, ital. {1. harpe’ddjå), se Arpeggio.
Harpi’dium, Harpi’dier, hot., se
Amblyste-gium.
Harpo’don, zooL, se Bumaloen.
Harpo’js, sjöv., kokt och med något svavel
samt finstrött glas och valfisktran
blandad tall- 1. grankåda, förr använd till
be-strykande av fartygsbottnar; kokt, med
talg och vax blandad linolja, varmed
omålade master och rundhult bestrykas.
Harpo’krates, gr. myt., tystnadens gud.
Ha’rpsikord, tonk., en flygelformig klavecin
(se d. o.).
Harpu’n {fr. harpon), ett huvudsakligen vid
valfångst brukligt, spetsigt, med hullingar
försett kastspjut, förenat med en smäcker
lina. —• Harpune’ra, jaga med harpun. —
Harpune’rare, person, som slungar
har-punen.
Harpy’an, zool. {Harpy’ia destru’ctor), den
största av alla örnar. Lever i Sydamerika.
Harpy’orna {gr. Harpy’iai, av harpa’zein,
rycka bort, röva), gr. myt., plågoandar
med kvinnohuvuden och rovfågelskroppar.
Harren, zooL, se Thymallus.
Ha’rrier, engelsk hundras, brokig stövare för
harjakt.
Ha’rriet, engelskt kvinnonamn, förk. av
Henrietta (se d. o.).
Harris, hot., se Sarothamnus. Blommorna
innehålla alkaloiden Sparte’in, varav
sulfatet användes som digitalisersättning.
Harrisi’t, miner., pseudomorfos av blyglans
med kopparglansens sammansättning.
Harri’t, miner.^ ett paraffinliknande mineral,
som förekommer i brunkol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
