Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - Fakunditet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
Fakunditet—Falso bordone
jande tal från 1 räknat. — Fakultets
vetenskaperna, teologi, juridik, medicin och
filosofi. — Fakultativ, överlämnad åt ens
eget gottfinnande; frivillig. )(
Obligatorisk.
Fakundite’t (lat, facu’nditas), vältalighet,
talaregåva, talförhet.
Fa’la, lat., ett slags belägringstorn av trä.
Fa la, ital.y tonk., benämning på ett slags
flerstämmiga dansvisor, med refrängen fa
la (1500- och 1600-t.).
Falaises, hes , fr. (1. lä falä’s), den branta
kalkbergskusten mellan Seine och Somme
i Frankrike. Namnet användes även som
benämning på andra liknande bildningar.
Fala’ka, arab., prygel på fotsulorna,
basto-nad.
Fa’lakra (gr. falankro’s, kal), med., huvudets
kalhet. — Falakro’ma, ett kalt huvud;
flintskalle. — Falakro’sis, hårets
avfallande.
Fala’ng (gr. fa’lanx, lat. phalanx), krig sk.,
slaktordning, häruppställning, särdeles en
viss uppställning av det macedoniska
fotfolket, vilken sedermera antogs även av
romarna; anat., fingerben 1. tåben. Se
även Fourierism. — Falangen, en 1922
bildad sammanslutning av svenska
konstnärer tillhörande moderna riktningar.
Fala’nger, anat., tårnas ben.
Falangste’r 1. Falangstär, se Fourierism.
Fala’scha 1. Fala’sja, "landsflyktiga",
"abes-siniska judar", abessinisk folkstam, bosatt
kring Tanasjön.
Falbala’s, veckade remsor, spetsar o. d., som
prydde kanten av överkjolen i damdräkten
mot 1600-t:s slut. Se Falholan.
Falbola’n (fr. falhalå), veckad garnering
(numera volang).
Falbs kritiska dagar, de dagar, som enl. den
österrikiske hypotesmakaren Falbs
väderleksspådomar hota med jordbävningar,
cykloner 1. andra naturutbrott.
Falca’ria, lat. (av falx, skära), bot., skärört.
—■ Falca’ta, -um, lat., bot., krökt som en
skära.
Falca’ria vulga’ris, bot., syn. Sium falcaria
(se d. o.).
Falcifo’rmis, bot. (av falx, skära), lik
månskäran.
Falco, zool, falksläkte (av fam. Falco’nidæ).
—• F. cherrug, tatariska jaktfalken. —
F. meri’llus, stenfalken. — F. peregri’nus,
pilgrimsfalken. — F. rustfcolus
jaktfalken. —- F. r. ca’ndicans, grönlandsfalken.
— F. subbu’teo, lärkfalken. — F.
tinnu’n-culus, tornfalken. — F. vespertfnus,
aftonfalken.
Falco’nidæ, zool., rovfågelfamiljen
Falkfåglar. Omfattar Falkar, Gjusar,
Glador, Hökar, Örnar, och Vråkar.
Fa’le, fornnordiskt mansnamn, den rustade.
Fale’rner (lat. FaWrnum vi’num) 1.
Fale’rn-vin, en hos de gamla romarna mycket be-
römd vinsort, som odlades i det falerniska
området i Kampanien.
Falerts, se Fahlerz.
Falhofner, nord. myt., en av åsagudarnas
hästar.
Falk, 1500-talsbenämning på ett slags
kanoner.
Falk, Falkar, zool., se Falco.
Falkene’rare (ty. Falkenierer), person, som
inövar falkar till jakt; falkjägare. —
Falkoneri’ (ty. Falkonerie), konsten att
inöva jaktfalkar; jakt med sådana.
Falko’n (fr. faucon, av lat. fa’lco, falk),
krig sk., halvslanga, ett under Gustav I:s
tid brukligt eldrör. — Falkone’tt
(medelt.-lat., falco’na), ett slags mindre falkon.—
Falkonettkula, en särskild, till en falkonett
passande kula.
Falkoneri’ (fr. fauconnerie), se Falkenerare.
Falkorden 1. Vita Falkens orden, en
Sachsen-Weimarsk orden. — Den isländske falk,
1921 instiftad isländsk orden.
Falköga, miner., dets. som Krokydolit (se
d. o.).
Falla’cia, lat. (av fa’llax, bedräglig), svek;
log., felslut. — F. o’ptica, optiskt
bedrägeri, synvilla. — Fallaciö’s, bedräglig,
svekfull, vilseledande.
Fa’llax, lat., bot., falsk.
Falle’ra (av lat. fa’llere, bedraga), brista,
fela; upphöra att betala; avstå sin
egendom åt borgenärerna. — Falli’bel, lat., 1.
Faillible, fr. (1. faji’bl), bedräglig, som slår
fel. — Falirt (fr. faillite), Fallisseme’nt 1.
Fallissema’ng, oförmåga att betala sina
skulder, egendoms avträdande till
borgenärerna. Jfr Bankrutt, Cession.
Fallo’piska modertrumpeterna (lat. Tu’bæ
FalWpii), anat., äggledare, två
hinn-artade, med glatta muskelfibrer
genom-vävda rör, belägna på ömse sidor om
livmodern, över och framför äggstockarna.
Fallo’s, se Fhallus.
Falsa’rius, lat. (av fa’lsus, falsk),
förfal-skare. — Falsatio’n, Falsifikatio’n 1.
Fal-sa’rium, bedrägeri, förfalskning. —
Falsi-fika’t, något som är förfalskat. —
Falsifi-ka’tor, Falsa’tor, Falsifika’nt, förfalskare,
bedragare. — Falsilo’quium, falsk utsaga,
lögn. — Falsimo’ma, bedrägeri, falskhet.
— Falsite’t, falskhet, osanning. —
Fa’l-sum falskhet, bedrägeri.
Falsett (fr. fausset, av faux, lat. fa/lsus,
falsk, ty. Fistel), tonk., omfånget av de
människoröstens toner, som överstiga den
naturliga höjden (brösttoner) och som ej
kunna framtvingas utan genom en
pressning av strupen. — Falsetti’st,
falsettsångare, kastratsångare.
Falsifika’t, Falsifikatio’n, Falsifika’tor m. fl.,
se under Falsarius.
Fa’lso bordo’ne, ital. (fr. faux bourdon), eg.
falsk bas; tonk., en cantus firmus (se
d. o.), ledsagad av kvart- och
sextparal-leller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
