Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
län ocli Kopparbergs län beräknades blot I till 10S,905 tolfter.
Trävarurörelsens stegrade omfattning under den följande
tiden belyses äfvenledes af det förhållandet, att, medan
Kungl. Maj:t åren 1855 — 66 fastställde bolagsordning för
allenast 10 trävaruaktiebolag, motsvarande tal för aren 1867
—78 var 92. Åt samma håll peka de ökade stubbörena,
ehuru dessa för visso långt ifrån återgifva det verkliga
värdet af den växande skogen.
Till utgångspunkt vid en beräkning af värdestegringen
kan man taga den tid, som omedelbart föregick uppsvinget.
Ännu 1839 fanns ringa eller ingen utsikt till atlåtande af
virke från den oafvittrade skogsmarken. Nämnda år gals
rätt åt kronohemmans- och nybyggesaboar i Öfverkalix och
vissa delar af Gellivare socken till utsyning af skog emot
erläggande af i sk. banko för en 13 kvarters kubikstafrum
ved. Medgifvandet lämnades i syfte att bereda allmogen
förvärf genom kolning. På någon virkesförsäljning hade man
da icke tanke. Förmånen af en sådan utsyning utsträcktes
1844 till Västernorrlands, Västerbottens och Jämtlands län.
1 Norrbottens län skulle tillika, efter hvad »tillförene varit
vanligt», fullmogna till timmer, plank och bräder tjänliga
trän fa utsynas ät skattehemmans-, kronohemmans- och
ny-byggesäboar. dock icke lill större antal trän än att allt
framgent vore fran trakten att emotse en lika ärlig tillgång,
emot förut ullig afgift, hvilken icke alltid varit lika utan
efter omständigheterna växlat. Detta gällde älven i
Västerbottens län efter 1857 och i Västernorrlands län efter 1859.
Till rättelse beträttände afgifterna stadgas i kungl. brelVen
den 20 april och 2 juli 1859. beträffande utsyning af träd,
som bli f vi t af skogseld skadade, att 12 öre skulle vara
mi-nimiafgiften för hvarje utsynadt och behörigen stämpladi
träd. Trädens saluvärde var dock vida högre än
betalningen lill kronan, såsom man kan sluta däraf, alt
utsynings-utslagen uppgifvas hafva varit en vanlig handelsvara. Detta
hade vederbörande myndigheter ej väntat. Ringa var den
penning, som kronan lick för de utsynade träden. Hvad
man åsyftade, var förnämligast att bereda hemmans- och
nybyggesaboar arbetsförvärf, som ock, ehuru i mindre grad,
vanns. De, som skördade största fördelen, voro köpare af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
